lördag 3 januari 2015

2014 - Mitt första år som bloggare

2014 - mitt första bloggår! 
Om en vecka (närmare bestämt den 11 januari) firar jag 1 år här på bloggen. Det var då som jag tog jag mitt första steg som bloggare. Detta var något som jag hade gått och funderat på en tid utan att jag hade tagit tag i det ordentligt. Men efter förra nyåret, när jag var ledig och tid fanns för reflektion, kände jag att jag ville få in mer kreativitet i mitt liv. Jag ville göra mer av saker som jag tyckte om. Inredning och trädgård är ett intresse som har följt mig genom livet plus intresset att fotografera. Så varför inte starta en blogg? Då kommer ju fotografierna mer till användning än att de de bara ligger på datorn där ingen ser dem och jag kan nischa in mig på mina intressen, inredning och trädgård. Jag kan inte påstå att jag hade läst så många bloggar innan jag började, tyckte mig inte riktigt ha tid till det. Så utan något erfarenhet alls så hoppade jag på bloggtåget och det har jag inte ångrat!

Den finns en blogg som betyder väldigt mycket för mig och det är Maria på Almbacken. Hennes blogg var bland de första som jag läste och började följa och också den första som jag kommenterade. Hon var också den första som lade till mig i sin blogglista. Maria har, utan att hon egentligen har vetat om det, varit min "ledstjärna" in i bloggvärden. Tack för det Maria! :) Maria har en trädgård "to die for" så om ni inte följer henne så kan jag verkligen rekommendera att kika in på hennes blogg.

Den allra första bilden som jag lade ut på bloggen var en bild på en teaklucka i köket. Man kan nästan säga att den står som en symbol för vårt 60-talshus. Ett hus där allt finns kvar i original sedan det byggdes 1965 och som är orsaken till att jag älskar det. Jag och huset är födda samma årtionde vilket innebär att jag är uppvuxen i teakens tid. Hade ni frågat mig på 80-talet när jag flyttade hemifrån vad jag tyckte om 60-talsinredning så kan ni nog gissa mitt svar. Mitt första hem gick i bästa svart-vita Ikeaanda! Men det händer något under livets gång, tiden kommer i kapp och man omvärderar saker och ting. Sen tror jag ju inte att man alltid återvänder till barndomens inredningsideal när man blir äldre utan trender har mer inflytande än vad vi både tror eller vill. Jag tycker mig se att både bland inredningsmagasin och bland den yngre generationen, som nu sätter bo, syns 60- och 70-talstrenden starkt. Så det är ju klart att den influensen finns också. Men till syvende och sist handlar det ändå om att jag uppskattar kvaliteten, designen och tänket som fanns på 60-talet.


Jag fortsatte under min första bloggmånad att visa stringhyllor, bokhyllor, köket och vardagsrummet i vårt 60-talshus.




Och sen, närmare bestämt i februari, en månad efter att jag hade startat min blogg, händer det som jag aldrig vågat drömma om och som inte ens fanns på kartan. Jag blev kontaktad av en frilansande stylist som hade hittat min blogg och som frågade om hon fick komma och göra ett hemma-hos-reportage! Kan ni förstå känslan? Från 0 till 100 på en månad! Och jag som tvekade länge med att starta en blogg - "vem skulle vara intresserad av mitt hem, typ".

I april kom hon, Helena Köhl, och fotade vårt hem.


Resultatet? Om någon månad kommer det att publiceras i ett inredningsmagasin - jag lovar att återkomma om det! :)

Februari kom och gick med bilder på en uppvaknande trädgård, födelsedagsfika och älskade tulpaner



Mars fortsätter i trädgårdens tecken med morgondimmor som i en saga och vårens första efterlängtade penséer.


I mitten på mars blev jag nyfiken på Instagram - öppnade ett konto med samma namn som bloggen och kastade mig in även där med påföljd av fler förfrågningar om hemma-hos-reportage.... På instagram lägger jag ut en bild om dagen och någon tanke om den.

Om bloggar hyllar långsamhetens lov så hyllar instagram snabbhetens lov! Jag tycker att de båda berikar varandra. På instagram går det snabbt, det är lätt att bara trycka på gillaknappen eller skriva ett "wow" eller "snyggt" eller "fint". Bloggen däremot kräver ett större engagemang båda av den som skriver och den som läser. Både på gott och ont. Många talar om "bloggdöden", att instagram tar över framför bloggandet för att instagram är ett mycket snabbare och lättare medium. Man kan sitta på bussen med mobilen och snabbt kommentera eller gilla en bild. Det är också lätt att hitta konton man gillar och taggar man mycket så är det också många som hittar till ditt konto. Många som bloggar vittnar om att det är färre kommentarer nuförtiden och fler bloggare övergår från att blogga till att enbart ha ett instagramkonto.

Jag kan själv känna att jag ibland inte skriver kommentarer på bloggar, dels för att det kan vara krångligt och dels för att det känns lite "ynkligt" att bara skriva ett ord eller en kort mening. Men man kanske ska tänka om där? Hellre ett litet uppskattande ord än inget alls! För att blogga är ju så kul och onekligen blir det lite roligare om vi visar varandra lite livstecken!


Under april renoverade vi äntligen vårt sovrum, allt från 60-talet är ju inte så kul och dit hör plastmattor! Ett vitt trägolv och en övermålad tapet gjorde susen!


Så kom den efterlängtade våren och sommaren. Narcisserna, tulpanerna, alliumlökarna, pelargonbalkongen, medelhavspiazzan.... ja, allt det ljuvliga ligger framför.



Dottern tar studenten i början på sommaren och i slutet flyttar hon söderut för att plugga på universitetet. Det blir tomt, ett rum blir över men i gengäld får jag får ett eget bloggskrivbord :)



Trots mörker och regn går hösten i en flygande fläng med jobbresa till Portugal och höstpyssel ute och inne.



Med julen kom dottern och pysslandet ock bakandet nådde oanade höjder


På nyårsdagen stod disken och väntade...


...och amaryllisen var på väg in i sista stadiet.


Mitt första bloggår är till ändå. Ett fantastiskt roligt år där många av mina drömmar har gått i uppfyllelse och jag känner mig rikare inombords. Men det bästa av allt är ni - mina kära bloggläsare! Det är ni som med era härliga och uppmuntrande kommenterar driver mig framåt och vidare OCH att jag får ta del av era bloggar och bli inspirerad.

Ett riktigt Gott Nytt Bloggår till oss alla!

Kram Cathrine       

15 kommentarer:

  1. Vilket fantastiskt första bloggår du har haft! Tack säger jag, för att Du började blogga, och därmed inspirerar oss läsare. Ser fram emot fortsättningen...
    Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Eva och tack så mycket för berömmet och att du vill följa min blogg. Det är så roligt att vi kan inspirera varandra! Vi hörs vidare här i cyberrymden.

      Kram Cathrine

      Radera
  2. Så roligt att få ta del av ditt första bloggår. Ser fram emot att följa dig även detta år och lova att hojta till när reportaget om ditt hem kommer, är så nyfiken. Tack för all inspo! Kram Merja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mejrams! Vi har ju blivit varandras vapendragare här i etern och det tycker jag är så roligt.
      Allt gott så hörs vi vidare!

      Kram Cathrine

      Radera
  3. Hej! Jag har precis hittat hit. Fast jag har haft dig på instagram ett tag ;) Du bor så vackert! Kikar in någon annan dag för att inspireras mer.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ann-Louise, så roligt att höra! Jag blir så glad och suger åt mig av berömmet! Välkommen tillbaks så hörs vi mer här i cyberrymden!

      Kram Cathrine

      Radera
  4. Så intressant att läsa! Jag visste inte att du var så färsk både i bloggosfären och på Instagram, du framstår ju som ett fullblodsproffs! Tack så väldigt mycket för att du inte längre gömmer bilderna i datorn och orden och tankarna i huvudet, utan låter oss läsare och följare ta del av din värld!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Fru Åberg! Vilket beröm du öser över mig. Jag kan ju bli högfärdig! :) TACK, jag blir verkligen glad och berörd! och det är lite roligt att du skriver som du gör för som person är jag lite grann av allt eller inget - jag har svårt att göra något halvdant. Har jag bestämt mig för nåt så är det 100% som gäller och då är det ju klart att jag blir glad när det uppmärksammas!

      Allt gott till dig,
      Kram Cathrine

      Radera
  5. "Hittade" din blogg först för några dagar sedan (givetvis via Marias blogglista) och har läst ikapp en hel del från ditt första år. Vi hade inte ett teakkök när jag växte upp, men väl ett ljusgult (fram till slutet på 70-talet då det blev stormönstrat i mörkblått...). Och, ja, gissa vilken färg våra köksluckor råkar ha? Ljusgula. ;)
    Jag gillar att läsa mer än att "bara" titta på bilder, så hittills har jag motstått instagram av den anledningen. Men där är vi ju alla olika, så det är ju bara bra att det finns olika sätt att ta del av andras trädgårdar, hem eller vad det nu kan vara som man är intresserad av.
    Kommenterar gör jag när jag har tid och känner för det, vilket är ibland är ofta och ibland sällan när det händer mycket annat i livet.
    Lycka till med bloggår nummer 2! :)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kristina, så roligt att du har hittat till min blogg och tycker om den. Jag håller verkligen med dig om att text är intressant - det ger ett lite djupare perspektiv och man kan vända och vrida lite mer på tankarna. Jag är ju intresserad av både text och foto så därför tycker jag att blogg och instagram blir en perfekt kombo. Bloggen tar längre tid att skriva och tänka genom medan instagram går lite snabbare.

      Ett fint bloggår till dig med,
      Kram Cathrine

      Radera
  6. Vilken härlig återblick! Jag har tittat in mycket under året för att inspireras och se dina härliga bilder! Har ju själv ett 60-talshus, om än mindre och inte i samma originalutförande. Hoppas att du fortsätter inspirera! :-)
    /AnnaP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna, så glad jag blir att du inspieraras av min blogg och att du är en trogen återvändare!
      Vi ses här under året!
      Kram
      Cathrine

      Radera
  7. Hej Cathrine! Vilken trevlig läsning! Och jag håller med en av ovanstående kommentarer - inte kunde jag tro att du bara bloggat i ett år! Supersnyggt och proffsigt här!
    Själv använder jag bloggen och instagram på helt olika sätt. Bloggen försöker jag hålla hyfsat "neutral" eftersom den visas upp "offentligt", medan jag använder instagram helt privat. Där kan jag lägga ut allt helt ocensurerat, eftersom jag bara har familj och nära vänner där. På bloggen vill INTE mina barn synas t.ex.
    Håller med dig om det där du skrev om kommentarer på bloggen. Jag har också tänkt att det känns lite futtigt att bara skriva ett ord, men jag ska försöka ändra på det. För som du säger - hellre ett litet ord än ingenting!
    Och till sist - håller med dig även om Maria (Almbacken). DEN trädgården... :-)

    Kram och Gott Fortsättning på det Andra Bloggåret!

    // AH

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅÅÅ.... tack för berömmet AnnaHelena! Nu får jag hålla tungan rätt i mun så att jag inte blir allt för mallig :) Visst är det härligt att vi inspirerar varandra här i bloggvärlden, det är ju så roligt att också lyfta fram varandra tycker jag!
      ...och 2015 så sprider vi lite mer ord omkring oss i bloggarna! :)
      Kram
      Cathrine

      Radera
  8. Det var ett härligt bloggår du har haft. Kul med reportaget.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar. Det värmer!