Pioner och romantik

Inte visste jag att jag hade en sådan romantisk sida i mig och i min trädgård! Men bilderna talar ju sitt tydliga språk. Här sprudlar det av rosa och lila flor och fluff.

Min lilla"piazza" är som en sockersöt prinsessdröm så här i piontider. Så håll till godo och låt er förföras i en rosa dröm så här i midsommartider... :)

Pionpuss!

Om vemod och lättnad

"Att njuta av höstens färger och former i trädgården samtidigt som stängningen inför vintern påbörjas".

Det har jag sysslat med under helgen. Vädret bjöd på det bästa tänkbara, frostnupna mornar som övergick i vindstilla soliga dagar. Krukor som tömdes och kuddar som plockades in. Vemod blandat med lättnad. De ljusa kvällarna är ett minne blott och det är dags att börja kura skymning.

Och jätteverbenorna lever sitt eget liv mellan skifferplattorna. Efter att krukorna är tömda står de självsådda verbenorna kvar och blommar som om det vore sommar. Och jag har inte hjärta att ta bort dem.

Nu förstår jag vad alla pratar om när det gäller silveraxets ljuvliga doft. Om en ENDA blomma kan dofta så ljuvligt hur är det inte då om alla knoppar skulle slå ut? Tyvärr tror jag inte att mina kommer att göra det. Det är tredje året som silveraxet står här och det är första gången som jag har fått EN blomma som slår ut! Misstänker att den får för lite sol på hösten här hos mig..

Mättade färger och sirliga former på utblommade solhattar och blodtoppar och en Miscanthus 'Kleine Fontäne' som äntligen har växt på sig i sommar, också på sitt tredje år.

Avslutar med en morgonbild på frostat hustak och ullungrönnens röda bär som snart är ett minne blott. Ett glatt gäng trastar har, efter denna bild, käkat sin frukost här i dagarna tre!

Ja, det är alltid något särskilt när trädgårdssäsongen går mot sitt slut. Samtidig som det är vemodigt så är det också en lättnad att den är över och något annat kan börja. Jag gillar det ständiga årstidskretsloppet, det ger möjlighet till eftertanke och nystart. Och med det vill jag önska er alla bloggläsare en ny fin vecka!

Ljuvliga sommarkvällar på min piazza

Dessa ljuvliga sommarkvällar gör att jag inte behöver resa särskilt långt för att komma till paradiset. Det räcker med att gå ner för balkongtrappan så är jag där! Min egna lilla medelhavsinspirerade piazza som jag har fyllt med fikon, oliver, agave, Afrikas blå lilja...

...lavendel, basilika och pelargoner

Jag tror till och med att det finns en älva där också.... :)

Var finns ditt paradis?

Tokväder och tokblomning

Jag har nog aldrig varit med om en sådan vår vi har haft - sommarväder från april, allt är rekordtidigt och det bara tokväxer! Nu är min azalea helt hysterisk, den bara tokblommar och vad jag än tycker om det (se mitt inlägg om min tudelade känsla här) så är den helt otrolig - nåt annat kan jag inte säga!

Lite lugnare är det undertill bland hasselört och hosta. Här ligger jag på mage och njuter!

På baksidan börjar min lilla piazza fyllas med fikonträd, pelargoner, afrikas blå lilja, jätteverbena och lite annat smått och gott som för tankarna till Medelhavet.

...och långhelgen avslutades i kvällssolen med lite vin och ost från Italien. Nästan svårt att tro att det är jobbmåndag i morgon då semesterkänslan har börjat spira i kroppen! Ha det gott alla!

Kvällssol på min piazza

Känslan att, efter jobbet, komma ut i trädgården i kvällssol är nästintill obeskrivlig. Det är nästan så att jag tappar orden. Vi alla som älskar trädgård vet nog vad jag försöker uttrycka. Känslan av det lugn som infinner sig och känslan att vara nära ursprunget - det är nästan en andlig upplevelse, för att ta till stora ord!

Sådana här kvällar låter jag trädgårdsredskapen stå och i stället "lullar" jag runt med kameran i handen. En härlig kväll önskar jag er alla!

Smågatsten till sommarens projekt

Gymkort eller funderingar på fritidssysselsättning är inte aktuellt efter helgens lassning och lossning av 1 ton smågatsten till sommarens trädgårdsprojekt! Eftersom vi köpte av en privatperson fick vi själva hämta stenen med kärra istället för att en lastbil bekvämt kom hem och dumpande en stor säck i trädgården!

Smågatsten i svensk granit är en favoritsten hos mig. Den har så levande och fina färgskiftningar. Just den här stenen hade legat 30 år i säljarens trädgård i väntan på stenläggning tills de insåg att det aldrig skulle bli av. Vi får hoppas att vi inte tar lika lång tid på oss...

Jag har tänkt att använda stenarna runt lavendelrabatten och fortsätta utbyggnaden av vår lilla "piazza".

Längtan efter en trädgård

Nu i mars är det 4 år sedan flyttade vi in i huset och det känns både som en evighet och som att vi flyttade in i går.
Trädgården är den största utmaningen - och för mig - den största passionen. Jag hade längtat i flera år efter en egen trädgård. Förut hade jag odlat i mindre skala och mest i krukor och nu äntligen fick jag min alldeles egna trädgård! Det finns mycket att önska och mycket att göra i trädgården. När vi övertog den var den övervuxen med kirskål och den var ganska luggsliten med gamla halvdöda träd och buskar. Efter de här första åren har jag fått lära mig att vara tålmodig (även om det är svårt). Jag har lärt mig att försöka vara nöjd med de partier som jag har jobbat med och inte lägga allt fokus på det som jag är missnöjd med. Det går väl sådär, kan jag erkänna. Ibland har jag lust att kasta in handduken (eller spaden rättare sagt) och bara ge upp för det är så mycket som jag både vill och som behöver göras. Ni vet drömmen om en pergola, ett vackert litet växthus, fina stenläggningar, uppvuxna träd, perfekt häck och perenner som växer och trivs... etc. etc.

Jag kommer så väl ihåg mitt första trädgårdsminne, den där dagen i mars för fyra år sedan när vi precis hade flyttat in. Från balkongen går det en trappa ner till trädgården, ner till en liten yta som är belagd med skiffer. Jag minns att jag tyckte att det var så vackert med skiffret som låg där. Jag ställde dit en stol, ett bord och en kruka och jag var överlycklig!

Men när första förälskelsen hade lagt sig så insåg jag att det var ju bara skiffret som var vackert.. resten var ju bara stampat jordgolv och växande ogräs. Så vad skulle jag göra med den där plätten som ligger i rakt söderläge? Jo, förverkliga drömmen om en alldeles egen "Piazza" (dock i zon 3 :)) Ett lavendelhav ville jag ha, så jag tog min första stapplande steg och planterade massor med små lavendelplantor.

...de växte till sig och piazzan utökades bl.a. med buxbom, pion, agave (i kruka), krypmalört, kattfot och lite andra torktåliga växter. Min pelargonsamling påbörjades också. Men växte gjorde också gräs och ogräs mellan skifferplattorna och jag tyckte att det såg "bösigt" ut och växterna försvann i allt det övervuxna.

Så efter några år bestämde vi oss för att lägga om skifferplattorna. Den snälle maken fick rycka in och göra det tunga jobbet.

Att sedan lägga tillbaka skifferplattorna och få ihop det igen är en hel vetenskap, men min kära man gjorde ett helt fantastiskt jobb! Vi påbörjade också gatstensprojektet med att lägga en rundad gång från piazzan och utåt i trädgården. Något som vi kommer att forstätta med när vi har samlat på oss mer gamla gatstenar.

Ett silverpäron har kommit till och förstås en liten ros till buxbomen och lavendeln!

och pelargonsamlingen växer, här tillsammans med min absoluta sommarfavorit, jätteverbena.

Ja, detta är en liten del av trädgården som är ok, andra delar däremot :)...men snart kommer fler härliga utmaningar! Önskar dig en härlig fredag med hopp om ett soligt trädgårdsväder i helgen!