måndag 31 augusti 2015

"Gilla läget" i sensommarträdgården

Lite huller om buller i örtagården (eller snarare perennagården) i morgonljus ger en skön lite avslappnande sensommarkänsla.

Så här i sensommartider har jag en mer avslappnad attityd till trädgården. Det finns alltid saker att göra, växter att flytta, växter att ta bort, nya växter på plats etc. men jag blir inte lika stressad som jag i bland kan bli på våren med allt som jag både vill och måste göra. Som ni säkert har förstått så finns det mycket att önska i min trädgård och det är lätt att hamna i missnöje ibland - växterna uppför sig inte som man vill och man får inte till det där som man önskar.

Men då är sensommaren bra för själen, för då har jag kommit till "gilla-läget-stadiet".  - "Japp så här blev det i år men jag tar nya tag nästa år". Fördelen är också att det är lättare att se vad som behöver göras, var det är för mycket och rörigt och var det är för lite och tomt. Så nu håller jag på att flytta runt lite växter, tar bort och kompletterar i ett lugnare tempo.


Blodtoppen är så hög att den i helgens blåsväder nästan lade sig ner - men i söndagens morgonsol blev den en vacker liten installation.


Hos många av er bloggare växer solhatten 'Magnus' som ogräs (kika in hos Mejrams så får ni se på fantastiska solhattar) och jag får vara lycklig för de få som äntligen visar sig hos mig. I helgen var jag till min kära mamma (som har ett hav av solhattar...) och grävde upp några som nu ska få bo hos mig (tack mamma!). Etablerade växter som jag tidigare grävt upp hos henne brukar vara de allra bästa.


Nu får vi hoppas att denna soliga och varma sensommar fortsätter in i september. Allt gott kära läsare!

måndag 24 augusti 2015

Efter 4 års betänketid...

...har jag äntligen bestämt mig. Den må vara gammal, den må vara tidstypisk 60-tal men nu ryker den.


Jag talar om oxbärsbusken vid entrén som jag har haft tålamod med i flera år. Intalat mig själv att den är fin på våren med de små rosa blommorna, att den har vackra mörkgröna blad och att det är en härlig färgklick på hösten. Men är den snygg? Nej. Skulle jag själv välja att plantera en sådan buske? Nej. Gör den mig lycklig? Nej. Varför är den då kvar? Jag vet inte, eller jo kanske att jag vet... kan det bero på min lilla rädsla för att ta bort stora och uppvuxna växter som följde med huset? Jag borde ju har lärt mig något när vi för tre år sedan tog bort rhododendronskogen på den vänstra sidan av entrédörren...


Nåväl, jag tror inte att jag kan bli beskylld för att ta hastiga och ogenomtänkta beslut när det gäller trädgårdsväxternas arv. Efter fyra års betänketid kan jag nog säga att detta är ett moget och väl genomtänkt beslut.


Sagt och gjort! På lördagsmorgonen gick jag ute med sax, såg och sekatör och fick ner hela busken. Och som vanligt fick maken rycka in när det kom till det där sista tunga jobbet, som rötter och...


...ett och annat tankearbete hur det nya ska komma på plats utan att vi trampar ner hasselörten och ormbunkarna...


...så han byggde en bro. Och varför kom inte jag på detta själv!


Och se! Här kommer den! Den nya japanska lönnen som jag köpte till halva priset när plantshopen hemma hade 50% på alla uteväxter för medlemmar. Då är det köpläge för ett uppvuxet träd. Och stackars maken för utstå ännu en "rumpbild". :)



För rättvisans skull får det bli en bild framifrån också och sen var det bara städningen kvar


och lite "finbilder" på det nya.




Som ett brev på posten har självklart en ny fråga uppstått: ormbunkarnas vara eller icke vara? Visst i ett närbildsutsnitt är de vackra - men helheten? blir det inte lite för mycket? lite för "bösigt"? lönnen försvinner?
Eller vad säger ni trädgårdsvänner där ute? Ni får gärna hjälpa mig att tänka, stort som smått - vad som kan tänkas passa eller inte till lönnen och den gamla azaleadamen som står till höger om den. Och som ni nog har förstått vid det här laget så förhastar jag mig inte... :)

onsdag 19 augusti 2015

Balkonghäng - igen

Ni har sett den förut - balkongen. Men eftersom det är min favoritplats så kan jag inte låta bli att visa den igen. Ni som har följt mig ett tag vet att det är här som jag tillbringar en stor del av min tid när jag äntligen sätter mig ner efter trädgårderandet. Och så här i augusti när trädgården inte pockar på lika mycket så kan det bli långa stunder här. Kaffe, te, vin, fleecetröja eller linne  - ja, det varierar efter väder, tider och dagar.



Fåtölj, soffa eller gungstol...



Pelargonernas bästa tid är nu. De brukar fullständigt explodera så här i augusti (det är väl det som är nackdelen med övervintrade pelargoner, de tar hela sommaren på sig att växa innan de slår ut i full blom).



Men nu finns det ju möjlighet att njuta varje dag efter jobbet när sommaren äntligen kom så här i sensommartider. En fortsatt fin vecka till er, kära bloggläsare.

söndag 16 augusti 2015

Färgerna i sensommarträdgården

Tror bestämt att jag har en förkärlek till lila, rosa och silver i min trädgård. I alla fall när det gäller de blommor som har sin bästa tid nu.

Lavendeln blommar fortfarande och de marktäckande rosorna 'The Fairy' är bara i sin linda av sin storhetstid. Knopparna och blommorna lär räcka hösten ut. Ett litet silverpäronträd, med sina silvriga blad som påminner om olivträd, förstärker medelhavskänslan i lavendelhavet .



Klematisen 'Södertälje' som klättrar upp på balkongen har snart växt upp på taket. Däremot har jag ingen lycka alls med solhattar. EN blomma har jag på min 'Magnus' så det får väl jag och humlan vara glad för... Hur lyckats man med solhattar egentligen? På väg till jobbet cyklar jag förbi en "offentlig" plantering som i princip sköter sig själv och där är solhattarna hur fina som helst!



Temyntan däremot verkar ha gillat den blöta och svala sommaren för den är på topp och blommar som allra bäst.


Jag försöker att ta ta översiktsbilder av trädgården eftersom jag vet att det uppskattas, så även av mig. Men det är så himla svårt - allt blir bara en grön röra. Jag får försöka igen, tidig morgon eller kväll, någon gång ska jag väl lyckas!

Avslutar med en bild som sonen tog i går kväll när han lånade min kamera och jag kan bara konstatera att äpplet faller inte långt från trädet :)




onsdag 12 augusti 2015

Krukorna på min trappa

Krukorna vid entrén varierar jag oftast efter årstid, olika år, impulsköp, humör och annat. Dock brukar vissa favoriter utkristallisera sig och en sådan favorit är rödbladig klöver, den har jag haft nu i några år (inte övervintrad dock utan jag köper en ny liten planta varje vår) tillsammans med blodgräset 'Red baron'. Den trivs fantastiskt bra där på norrsidan med morgon- och kvällssol. Jag som inte annars är så förtjust i gula blommor  tycker till och med att dessa blommor, som öppnar sig på dagarna för att sedan sluta sig igen på kvällarna, är riktigt söta och dekorativa i sin enkelhet.



I år har jag även slagit på stort och överraskat mig själv med en fuchsia. Det ni! Jag införskaffade den när solen visade sig som minst och regnet öste ner - fuchsior verkar ju gilla sådant väder samt att jag behövde pigga upp mig med en färgklick som jag dessutom tyckte passade fint-fint med sötpotatisens lila-svarta blad. Vem vet, de kanske blir mina nya favoriter!

Kärleksörten som står ovanför sötpoatisen är en gammal övervintrad kärlek. Den har bott några år i sin kruka, där på trappan, där den står ute året om. En tacksam trotjänare. Jag gillar perenner i krukor som sköter sig själva och klarar av att stå ute året om. Ibland dör de dock och ibland fryser krukorna sönder men det är smällar man får ta :)


På andra sidan trappan har jag ända tills nyligen haft halvdöda penséer i krukorna!! Jag hittade aldrig några blommor eller perenner så här i slutet av sommaren som jag ville ha så det blev bara att de stod kvar där. Tills jag gick förbi avdelningen för "vanliga" inomhusväxter på plantshopen och fick se zebrabladet. Då slog det mig, "varför inte ha vanliga krukväxter där på trappan" - det är ju samma sak som att ha vilka säsongsblommor som helst som sedan fryser bort när frosten kommer. Sagt och gjort zebrabladet och två små andra lilablommande växter (som jag tyvärr inte vet namnet på) fick följa med hem och jag måste säga att jag är supernöjd med den färgkombon tillsammans med de andra blommorna.



Jag läste sedan att zebrabladet klarar ner till 5 grader så förhoppningsvis kommer den att stå sig under större delen av hösten. Krypastilben är också en övervintrad trotjänare som gör sig fint tillsammans med de andra nu när den snart blommar i rosa/lila.




söndag 9 augusti 2015

Slow cleaning

Idag har jag kommit på ett nytt begrepp (som säkerligen inte på något vis är nypåfundet. Det är sällan något är nytt under solen) eller snarare så har jag satt ord på hur jag funkar när solen skiner. Då, när många drar till stranden eller till något mysigt café får jag istället energi och lust att tvätta, städa och vädra - speciellt kombon sol och vind, då tänker jag, 'vilken perfekt dag att tvätta sängkläder och handdukar på - lakanen som fladdrar i vinden och allt är torrt till kvällen'. Det är här mitt nya begrepp som jag kallar "slow cleaning" kommer in. Det finns ju slow food, slow gardening och säkert en massa andra slow-aktiviteter, så varför inte slow cleaning!



Sådana här "slow cleaning-dagar" handlar inte om att "röjstäda" flera timmar i sträck utan snarare i ett långsamt tempo med inslag av fikastunder och andra trevligheter. Ni vet, solen, skiner, dörrarna står öppna och man passar på att ta med sig några kuddar till vädring när man ändå går ut och i förbifarten tar man också med sig blomman som man länge har tänkt att plantera om. Att hänga lakan i solen som sedan doftar sommarbris på kvällen är en ren njutning. Jag varvar helt enkelt inomhusstädning med  "utomhusstädning" och däremellan sätter jag mig en stund i solen och njuter.

Den nya bakgården kom väl till pass när krukväxterna fick komma ut på en liten sommarsemester kombinerad med ny jord och dusch.


Tyvärr infinner sällan dessa dagar när regnet öser ner och jag då tänker att man kanske skulle passa på att städa när det ändå regnar. Istället kan jag bli sittande i flera timmar och tänka att jag borde städa och tvätta... men ingenting händer!

Så det är bara att konstatera att jag är väderberoende. När solen skiner kan allt hända och allt blir så mycket lättare och roligare :)


En bukett från trädgården får avsluta dagen och städningen. Är jag ensam om att städa när solen skiner tro?

onsdag 5 augusti 2015

Husmor 2.0

Det slår aldrig fel - när semestern närmar sig sitt slut sätter husmodern i mig fart. Det är som om jag först då förstår att det är nu som jag har tid eller så är det mer finurligare än så - tiden är lagom begränsad så att jag blir lagom husmoderlig :)

I vilket fall som helst så blev det en kardemummakaka till eftermiddagsfikat...



...och igår kokade jag rödvinbärssaft. Förr i tiden gjorde jag egna etiketter med vackra mönster och snirklig skrivstil. Nu är jag mer pragmatisk och tager vad jag haver - en maskeringstejp från Biltema fungerar alldeles utmärkt!


Ja, det var det lilla husmoderliga som jag bjöd på idag - hoppas nu att ingen får prestationsångest av detta inlägg. Saft finns att köpa och bagerierna bakar ljuvliga kakor och mer präktig än så blir jag nog inte denna semester! :)

Avslutar med en bild på en ny favoritpelargon 'Black knight' . Vackra mörka mönstrade blad och en intensiv stark rosa färg på de små blommorna som sitter i klasar - den gör sig bra i min lilla "svarta avdelning" på balkongen.


Allt gott till er kära bloggläsare så hörs vi snart igen!