Så här i sensommartider har jag en mer avslappnad attityd till trädgården. Det finns alltid saker att göra, växter att flytta, växter att ta bort, nya växter på plats etc. men jag blir inte lika stressad som jag i bland kan bli på våren med allt som jag både vill och måste göra. Som ni säkert har förstått så finns det mycket att önska i min trädgård och det är lätt att hamna i missnöje ibland - växterna uppför sig inte som man vill och man får inte till det där som man önskar.
Men då är sensommaren bra för själen, för då har jag kommit till "gilla-läget-stadiet". - "Japp så här blev det i år men jag tar nya tag nästa år". Fördelen är också att det är lättare att se vad som behöver göras, var det är för mycket och rörigt och var det är för lite och tomt. Så nu håller jag på att flytta runt lite växter, tar bort och kompletterar i ett lugnare tempo.
Blodtoppen är så hög att den i helgens blåsväder nästan lade sig ner - men i söndagens morgonsol blev den en vacker liten installation.
Hos många av er bloggare växer solhatten 'Magnus' som ogräs (kika in hos Mejrams så får ni se på fantastiska solhattar) och jag får vara lycklig för de få som äntligen visar sig hos mig. I helgen var jag till min kära mamma (som har ett hav av solhattar...) och grävde upp några som nu ska få bo hos mig (tack mamma!). Etablerade växter som jag tidigare grävt upp hos henne brukar vara de allra bästa.