Om en vecka (närmare bestämt den 11 januari) firar jag 1 år här på bloggen. Det var då som jag tog jag mitt första steg som bloggare. Detta var något som jag hade gått och funderat på en tid utan att jag hade tagit tag i det ordentligt. Men efter förra nyåret, när jag var ledig och tid fanns för reflektion, kände jag att jag ville få in mer kreativitet i mitt liv. Jag ville göra mer av saker som jag tyckte om. Inredning och trädgård är ett intresse som har följt mig genom livet plus intresset att fotografera. Så varför inte starta en blogg? Då kommer ju fotografierna mer till användning än att de de bara ligger på datorn där ingen ser dem och jag kan nischa in mig på mina intressen, inredning och trädgård. Jag kan inte påstå att jag hade läst så många bloggar innan jag började, tyckte mig inte riktigt ha tid till det. Så utan något erfarenhet alls så hoppade jag på bloggtåget och det har jag inte ångrat!
Den finns en blogg som betyder väldigt mycket för mig och det är Maria på Almbacken. Hennes blogg var bland de första som jag läste och började följa och också den första som jag kommenterade. Hon var också den första som lade till mig i sin blogglista. Maria har, utan att hon egentligen har vetat om det, varit min "ledstjärna" in i bloggvärden. Tack för det Maria! :) Maria har en trädgård "to die for" så om ni inte följer henne så kan jag verkligen rekommendera att kika in på hennes blogg.
Den allra första bilden som jag lade ut på bloggen var en bild på en teaklucka i köket. Man kan nästan säga att den står som en symbol för vårt 60-talshus. Ett hus där allt finns kvar i original sedan det byggdes 1965 och som är orsaken till att jag älskar det. Jag och huset är födda samma årtionde vilket innebär att jag är uppvuxen i teakens tid. Hade ni frågat mig på 80-talet när jag flyttade hemifrån vad jag tyckte om 60-talsinredning så kan ni nog gissa mitt svar. Mitt första hem gick i bästa svart-vita Ikeaanda! Men det händer något under livets gång, tiden kommer i kapp och man omvärderar saker och ting. Sen tror jag ju inte att man alltid återvänder till barndomens inredningsideal när man blir äldre utan trender har mer inflytande än vad vi både tror eller vill. Jag tycker mig se att både bland inredningsmagasin och bland den yngre generationen, som nu sätter bo, syns 60- och 70-talstrenden starkt. Så det är ju klart att den influensen finns också. Men till syvende och sist handlar det ändå om att jag uppskattar kvaliteten, designen och tänket som fanns på 60-talet.
Jag fortsatte under min första bloggmånad att visa stringhyllor, bokhyllor, köket och vardagsrummet i vårt 60-talshus.
Och sen, närmare bestämt i februari, en månad efter att jag hade startat min blogg, händer det som jag aldrig vågat drömma om och som inte ens fanns på kartan. Jag blev kontaktad av en frilansande stylist som hade hittat min blogg och som frågade om hon fick komma och göra ett hemma-hos-reportage! Kan ni förstå känslan? Från 0 till 100 på en månad! Och jag som tvekade länge med att starta en blogg - "vem skulle vara intresserad av mitt hem, typ".
I april kom hon, Helena Köhl, och fotade vårt hem.
Resultatet? Om någon månad kommer det att publiceras i ett inredningsmagasin - jag lovar att återkomma om det! :)
Februari kom och gick med bilder på en uppvaknande trädgård, födelsedagsfika och älskade tulpaner
I mitten på mars blev jag nyfiken på Instagram - öppnade ett konto med samma namn som bloggen och kastade mig in även där med påföljd av fler förfrågningar om hemma-hos-reportage.... På instagram lägger jag ut en bild om dagen och någon tanke om den.
Om bloggar hyllar långsamhetens lov så hyllar instagram snabbhetens lov! Jag tycker att de båda berikar varandra. På instagram går det snabbt, det är lätt att bara trycka på gillaknappen eller skriva ett "wow" eller "snyggt" eller "fint". Bloggen däremot kräver ett större engagemang båda av den som skriver och den som läser. Både på gott och ont. Många talar om "bloggdöden", att instagram tar över framför bloggandet för att instagram är ett mycket snabbare och lättare medium. Man kan sitta på bussen med mobilen och snabbt kommentera eller gilla en bild. Det är också lätt att hitta konton man gillar och taggar man mycket så är det också många som hittar till ditt konto. Många som bloggar vittnar om att det är färre kommentarer nuförtiden och fler bloggare övergår från att blogga till att enbart ha ett instagramkonto.
Jag kan själv känna att jag ibland inte skriver kommentarer på bloggar, dels för att det kan vara krångligt och dels för att det känns lite "ynkligt" att bara skriva ett ord eller en kort mening. Men man kanske ska tänka om där? Hellre ett litet uppskattande ord än inget alls! För att blogga är ju så kul och onekligen blir det lite roligare om vi visar varandra lite livstecken!
Under april renoverade vi äntligen vårt sovrum, allt från 60-talet är ju inte så kul och dit hör plastmattor! Ett vitt trägolv och en övermålad tapet gjorde susen!
Så kom den efterlängtade våren och sommaren. Narcisserna, tulpanerna, alliumlökarna, pelargonbalkongen, medelhavspiazzan.... ja, allt det ljuvliga ligger framför.
Trots mörker och regn går hösten i en flygande fläng med jobbresa till Portugal och höstpyssel ute och inne.
Med julen kom dottern och pysslandet ock bakandet nådde oanade höjder
På nyårsdagen stod disken och väntade...
...och amaryllisen var på väg in i sista stadiet.
Mitt första bloggår är till ändå. Ett fantastiskt roligt år där många av mina drömmar har gått i uppfyllelse och jag känner mig rikare inombords. Men det bästa av allt är ni - mina kära bloggläsare! Det är ni som med era härliga och uppmuntrande kommenterar driver mig framåt och vidare OCH att jag får ta del av era bloggar och bli inspirerad.
Ett riktigt Gott Nytt Bloggår till oss alla!
Kram Cathrine

.jpg)
.jpg)