Förberedelser

Plockar in och plockar undan, ställer in och ställer om. Vemod och lättnad. Ett slut som är början på något nytt.
Trädgårdssäsongens skiftningar är något jag inte skulle vilja vara utan. Årstider och säsonger skapar oftast en möjlighet till nya kreativa tankar. Framåtblickande som bakåtblickande.

Bilder från den gångna helgens höstsysslor:

Jag har hört att Brittsommarvärme är på ingång under veckan så jag får väl lämna kvar några dynor i stolarna på balkongen...

Långt mellan inläggen och projekten, men tillslut så...

Tid är ju egentligen det enda vi har gott om - men de flesta av oss har fullt upp med att prioritera vad vi ska använda vår tid till, och sedan fördela den mellan det vi "måste" göra (eller tror oss måste göra) och det vi "vill" göra!

På min "vill-sida" ligger alltid trädgårdsprojekten. På makens sida däremot ligger de oftast  på "måste-sidan" :) men därmed inte sagt att han inte hjälper mig med det som jag inte klarar av själv! Förra helgen hjälpte han mig med mina efterlängtade plåtkanter och min likaså efterlängtade odlingslåda, även den i plåt. Han har införskaffat, böjt, svetsat och monterat plåt så att det står härliga till.

Nedan ser ni resultatet och jag är så himla nöjd! Den nya spaljéhörnan börjar blir trädgårdens finaste hörn! Lite mer växter till våren och sen är den klar! Det tog några år men det var väl värt att vänta på, som man säger i en klassisk reklamfilm.

Plåtkanterna är klippta i remsor, (beställda och klippta hos en smed) tjockleken är ca 2 mm och bredden ca 150 mm. Lådan är tillverkad av en 4 mm tjock plåt på 1x2 meter och är ca 330 mm bred (alltså hög) och svetsad i hörnen. Lådan har jag tänkt att använda som en växtbarnkammare där jag kan odla, dra upp och vinterförvara växter. Just nu har jag grävt ner krukor med lavendel som får bo där - på vänt - under vintern till vårens projekt.

Det var i sista minuten som projektet blev klart för det kändes som om förra helgen var den sista riktigt stora trädgårdshelgen innan kylan och mörkret gjorde sitt inträde. Jag passade också på att plockade ner Ingrid Marie-äpplena för vinterförvaring i källaren

Jag tömde även de sista krukorna med sommarsäsongens växter så nu är jag verkligen redo för höstens "inpuppning". Men först ska jag fira Allhelgonahelgen och tända ljus för de som inte längre finns med oss.

Frid vare med er! 

"Date" med min trädgård

Efter en vecka i mörkerexil fick jag äntligen träffa min trädgård. Som jag längtat efter att få se den i dagsljus! Mycket har verkligen hänt på en vecka. Löven har fallit av på ullungrönnen, äppelträdet och grannens lönnar vilket gör att hela trädgården badar i glödande höstlöv.

...och färgerna behöver inte ens vara glödande för att vara vackra, även nyanser av brunt kan te sig som en magisk liten trollglänta.

För att inte tala om naturens egen styling bland trädgårdsredskapen - inte ett löv ligger fel :)

Avslutar med en bild på min blommande lavendel och konstaterar att det bara är tre veckor kvar till advent. Känns nästan osannolikt efter dagens trädgårdsarbete i 10 plusgrader där jag har fortsatt att gräva ner fyndade växter från plantskolan, där den tidigare 70%:iga rean har gått ner till 10 kr styck! Då kan man ju absolut inte låta bli.. inte 70% lökrea heller...

Det här med dagsljuset...

Mys och mörker i all ära men det för med sig en inte alltför obetydlig sak, nämligen: När-tusan-ska-jag-hinna-fotografera?

Mörkt när man går på morgonen och mörkt när man kommer hem. Känns det igen? Så vad gör man? Jo, tokfotograferar på helgen så att man har ett lager av bilder till bloggen och instagram - men då ska man ju vara planerad och redan nu veta vad man vill skriva om och visa nästa vecka...och det är jag ju inte! Själva grejen är ju också att det är någorlunda dagsaktuella händelser man vill förmedla... Jaja, detta får väl hänföras till kategorin angenämt "välfärdsproblem".

Så i dagens mörker går jag "all in" med mys och ljus och önskar dig en fin helg!

Välkommen då, november, till mitt vardagrum

Känner mig redo för november. Hur man nu kan vara det, undrar nog många, inklusive jag själv. En bidragande orsak kan nog vara den långa och milda hösten som i princip varit och fortfarande stundtals är, som en sensommar - vilket har lockat till grävande i trädgården med reafyndade perenner och lökar på varje lediga stund. Det tar liksom aldrig slut, vilket ju är härligt i sig men nu känner jag att jag behöver vila mig lite och "typ bara hänga i soffan" över en bra film, för om november tänker svischa förbi lika snabbt som oktober så är vi snart inne i julruschen och innan dess behöver man ju vila upp sig lite.. eller hur? :)

Under dagens ljusa timmar njuter jag av våra stora fönster i vardagsrummet som låter ljuset flöda in mellan vildvinet på balkongen utanför. Favoritfåtöljerna, designade av Karin Mobring för Ikea på 70-talet, hittade jag på kommunens återbruksloppis strax efter att vi hade flyttat in i huset. Dess loungestil är som gjorda för de låga fönstren och det känns som de alltid har stått där.

När skymningen faller tänder jag jordgloben, också ett fynd från återbruksloppisen, liksom skrivbordslampan, serveringsvagnen, de gröna vaserna och även det fyrkantiga soffbordet i glas är. Loppis och återbruk när det är som bäst!

Läste någonstans att vinterns hetaste inredningstrend är tavelväggen - då får jag väl känna mig lite trendig och inne då... ;)  Om jag börjar se mig om på väggarna hemma hos oss så tror jag bestämt att jag har en förkärlek till starka och uttrycksfulla porträtt. Min senaste tavla (bilden längst ner till vänster) gillar jag extra mycket. Ett starkt kvinnoporträtt. Helt i min stil.

Hur ser din november ut?

Tankar vid Allhelgona

Under Allhelgonahelgen är vi nog många som tänder ljus, smyckar gravar och minneslundar och minns dem som inte längre finns med oss i det här livet. Jag tycker att Allhelgonahelgen med Alla helgons dag på lördag och Alla själars dag på söndag är den vackraste högtiden på året då vi ges möjligheten att reflektera över liv och död och vad som är viktigt i livet för var och en av oss. Oavsett vad vi gör eller om vi så bara tänder en ljuslykta i trädgården så tror jag att helgens budskap finns med oss.

Jag vill önska er alla kära bloggläsare en ljus och fridfull helg!

Gul ullungrönn och röda äpplen

Nu kan jag meddela att ordningen är återställd! Ni är ju några (inklusive jag själv) som har förundrats över att min ullungrönn fortfarande var grön förra veckan men nu har den äntligen förstått att det är höst - för på en vecka gick den från helt grön till helt gul. Vi har ju inte haft någon frost att tala om, enbart någon enstaka grad några nätter i förra veckan, så jag tror nog inte att jag får uppleva den vackra eldröda färg som kan uppkomma när höstarna är kallare (eller vad det nu kan bero på). Men det gula är inte fy skam det heller. Många andra rönnar jag har sett har tappat alla sina blad.

Men helt normal är den ju inte eftersom den fortfarande blommar i topparna. Får väl se till våren om det blir några blommor alls...!

Vilken dag det har varit idag! Sol och blå himmel, lite blåsigt, men en alldeles perfekt äppelplockardag. Även om hösten fortfarande är ovanligt varm så vågar jag inte vänta längre med att plocka in vinteräpplena för eftermogning i matkällaren, i alla fall en del av dem. Vi har ju privilegiet att ett urgammalt och stort Ingrid Marie-äppelträd följde med huset. Trälådor, att förvara dem i, likaså.

Äpplen på rad.

Hoppas att ni också har haft en fin helg. Det kändes gott att få tillbaka en timma idag - det känns som jag har hunnit hur mycket som helst och ändå är hela kvällen kvar!

Om vemod och lättnad

"Att njuta av höstens färger och former i trädgården samtidigt som stängningen inför vintern påbörjas".

Det har jag sysslat med under helgen. Vädret bjöd på det bästa tänkbara, frostnupna mornar som övergick i vindstilla soliga dagar. Krukor som tömdes och kuddar som plockades in. Vemod blandat med lättnad. De ljusa kvällarna är ett minne blott och det är dags att börja kura skymning.

Och jätteverbenorna lever sitt eget liv mellan skifferplattorna. Efter att krukorna är tömda står de självsådda verbenorna kvar och blommar som om det vore sommar. Och jag har inte hjärta att ta bort dem.

Nu förstår jag vad alla pratar om när det gäller silveraxets ljuvliga doft. Om en ENDA blomma kan dofta så ljuvligt hur är det inte då om alla knoppar skulle slå ut? Tyvärr tror jag inte att mina kommer att göra det. Det är tredje året som silveraxet står här och det är första gången som jag har fått EN blomma som slår ut! Misstänker att den får för lite sol på hösten här hos mig..

Mättade färger och sirliga former på utblommade solhattar och blodtoppar och en Miscanthus 'Kleine Fontäne' som äntligen har växt på sig i sommar, också på sitt tredje år.

Avslutar med en morgonbild på frostat hustak och ullungrönnens röda bär som snart är ett minne blott. Ett glatt gäng trastar har, efter denna bild, käkat sin frukost här i dagarna tre!

Ja, det är alltid något särskilt när trädgårdssäsongen går mot sitt slut. Samtidig som det är vemodigt så är det också en lättnad att den är över och något annat kan börja. Jag gillar det ständiga årstidskretsloppet, det ger möjlighet till eftertanke och nystart. Och med det vill jag önska er alla bloggläsare en ny fin vecka!