Ljuset är tillbaka

Nu märks det att ljuset verkligen är tillbaka på allvar. Även om vårstarten är långdragen och snön fläckvis ligger kvar i trädgården så går det inte att hejda ljusets framfart. De senaste eftermiddagarna har man nästan kunnat ta på ljuset - som om det vibrerar i luften. Livsandarna återvänder och jag börjar sakteligen att hitta ut ur mörkerbubblan!

Ha nu en fin helg alla och vet ni? 

På söndag är det vårdagjämning - kanske är det då dags för ett Ronja Rövardotters vårskrik!

Februaris väsen

Ja, vad gör man i februari - denna "varken-eller-månad"? Trädgården ligger fortfarande i träda (i alla fall i Värmlands zon 3), pelargonerna vintervilar sig fortfarande i källaren, det är fortfarande lite för mörkt för att hinna fota på eftermiddagarna och februari är fortfarande en vintermånad.

Men en sak som forfarande äger rum i februari och som fortfarande är något att se fram emot är årets bokrea som börjar på onsdag nästa vecka. Även om jag har böcker i överflöd och säger mig ha köpstopp på just böcker så är det alltid någon bok som kommer att få mig på fall även denna bokrea...

I helgen blir det lusläsning av bokreakatalogerna och så får jag väl pyssla om de enda krukväxterna som jag har på mina fönsterbänkar - små elefantörabebisar.

En trevlig helg vill jag önska er bloggläsare!

Gott nytt år

...till er alla bloggläsare! Tänk att det har gått två år nu sedan fröet till denna blogg grodde. Det var just under julledigheten 2014 som jag påbörjade denna bloggresa. Och vilken resa! Inte kunde jag i min vildaste fantasi föreställa mig att den kunde generera så mycket vänskap med er som läser och kommenterar. Jag tänkte mig att jag och bloggen kommer att vara en anonym satellit i cyberrymden men så fel jag hade! Många av er har kommit att bli vänner, härliga vänner där vi delar med oss av våra trädgårdar, hus och hem!

Så av hela mitt hjärta; tack för att ni finns och för allt det som ni ger mig! Hoppas att vi fortsätter att följas åt under 2016. Stor kram till er alla!

Välkommen då, november, till mitt vardagrum

Känner mig redo för november. Hur man nu kan vara det, undrar nog många, inklusive jag själv. En bidragande orsak kan nog vara den långa och milda hösten som i princip varit och fortfarande stundtals är, som en sensommar - vilket har lockat till grävande i trädgården med reafyndade perenner och lökar på varje lediga stund. Det tar liksom aldrig slut, vilket ju är härligt i sig men nu känner jag att jag behöver vila mig lite och "typ bara hänga i soffan" över en bra film, för om november tänker svischa förbi lika snabbt som oktober så är vi snart inne i julruschen och innan dess behöver man ju vila upp sig lite.. eller hur? :)

Under dagens ljusa timmar njuter jag av våra stora fönster i vardagsrummet som låter ljuset flöda in mellan vildvinet på balkongen utanför. Favoritfåtöljerna, designade av Karin Mobring för Ikea på 70-talet, hittade jag på kommunens återbruksloppis strax efter att vi hade flyttat in i huset. Dess loungestil är som gjorda för de låga fönstren och det känns som de alltid har stått där.

När skymningen faller tänder jag jordgloben, också ett fynd från återbruksloppisen, liksom skrivbordslampan, serveringsvagnen, de gröna vaserna och även det fyrkantiga soffbordet i glas är. Loppis och återbruk när det är som bäst!

Läste någonstans att vinterns hetaste inredningstrend är tavelväggen - då får jag väl känna mig lite trendig och inne då... ;)  Om jag börjar se mig om på väggarna hemma hos oss så tror jag bestämt att jag har en förkärlek till starka och uttrycksfulla porträtt. Min senaste tavla (bilden längst ner till vänster) gillar jag extra mycket. Ett starkt kvinnoporträtt. Helt i min stil.

Hur ser din november ut?

Apropå krukväxter...

...från det förra inlägget.

Jag kunde inte låta bli att bli lite full i skratt av responsen från Mejrams, Katarinas trädgård och Kristinas oas som jag fick i förra inlägget om krukväxter. Om vi alla skötte våra trädgårdar som vi verkar sköta våra inomhuskrukväxter så vore våra trädgårdar inte så mycket att skåda. Blir nästan lite sugen på att göra en korrelationsanalys av fenomenet, dvs. Finns det något samband mellan stort intresse av trädgårdsväxter och litet intresse för krukväxter inomhus? En liten "light" populärvetenskaplig undersökning skulle väl pigga upp vilken vardag som helst! :) eller vad säger ni?

Mellan ute och inne

Nu har tiden kommit då det inte är någon ordning någonstans, varken ute eller inne. Ena dagen trädgården, andra dagen inne, avslut på den ena och början på det andra men inget riktigt fokus någonstans. Förstår ni mitt svammel? För mig är det så här: när trädgårdssäsongen börjar då falnar mitt intresse för inredningen, då är huset bara en genomfartsled ut till trädgården men nu när trädgårdssäsongen börjar avta och mörkret sänker sig snabbare på kvällarna börjar jag återigen att känna lusten att "boa" in mig inomhus. Det är bara det att just nu är huset en genomfartsled med alla krukväxter som ska in igen efter sin sommarsemester och jag vet inte riktigt var jag ska placera ut dem. Så här står min samling av paradisträd eller penningträd (Crassula ovata) mitt på golvet i vardagsrummet.

Blommor och växter på balkongen och i trädgården har jag gärna i massor men när det kommer till krukväxter inomhus är jag lite mer återhållsam. Dels gillar jag inte att vattna och dels tycker jag inte om att fylla fönsterbänkarna med blommor, är nog lite asketisk av mig i den frågan. En del av paradisträden kommer nog att få tillbringa sin vinter nere i källaren - sorry blommor... Men jag måste verkligen rekommendera att ställa ut sina paradisträd på sommaren - de älskar verkligen sol och värme men även relativt kalla nätter. Jag har två stora som faktiskt får bo i vardagsrumsfönstret under vintern. Innan sommaren var de nära döden - taniga, bladfattiga och allmänt tråkiga men oj vad de har växt till sig under sommaren med massor med nya, stora och fasta blad.

Så nu pryder de verkligen sin plats igen bakom mina favoritfåtöljer.

Höstfix inne och ute

Fokus börjar så sakteligen gå från ute till inne. Under våren och sommaren försummar jag det mesta inomhus till förmån för utomhuslivet i trädgården. Men nu när kvällarna allt mer tillbringas inomhus börjar längtan efter lite "piff" i inredningen. Att handla nya "säsongsvaror" är inte riktigt min grej. Tycker att den konsumtionshysterin är just hysteri! Men det utesluter ju inte att jag inhandlar några nya saker då och då :) (även om jag hittar det mesta i min källare).

Så till mina tomma krukor inhandlades det ett stycke murgröna och en kruka plättar i luften (få se hur länge jag lyckats hålla liv i dem. När det kommer till inomhusblommor är jag ingen vän av vattning).

Till min stora förvåning kom jag också hem med en mönstrad löpare till matbordet - högst ovanligt när det gäller mig. Oftast ligger där bara en svart enfärgad eller någon klassisk variant med schackrutor eller gåsöga. Men det var något med mönstret, formerna och färgerna (svart botten i alla fall:) som gjorde att jag föll för den. Den känns som en blandning av både 60- och 70tal och lite allmoge däremellan. Jag blev i alla fall glad när jag såg den och nu pryder den sin plats där på matbordet i vardagsrummet.

Dock har jag inte övergivet trädgården ännu. Blommorna på trappen fick en liten ansiktslyftning med hjälp av lite gräs och cyklamen som gifte sig vackert med färgerna på kärleksörten som redan stod där.

Någon som behöver en rejäl ansiktslyftning däremot är trappen i sig (verkar bli makens nästa renoveringsjobb... :)). Nog för att mossa är charmigt men kanske inte inväxt i trappan.

Den tomma järnkrukan fick också en liten ny Hebe-vän.

Ja, då kan väl hösten komma smygande både inne och ute även om jag gärna ser att brittsommaren fortsätter ett tag till.

Krukorna på min trappa

Krukorna vid entrén varierar jag oftast efter årstid, olika år, impulsköp, humör och annat. Dock brukar vissa favoriter utkristallisera sig och en sådan favorit är rödbladig klöver, den har jag haft nu i några år (inte övervintrad dock utan jag köper en ny liten planta varje vår) tillsammans med blodgräset 'Red baron'. Den trivs fantastiskt bra där på norrsidan med morgon- och kvällssol. Jag som inte annars är så förtjust i gula blommor  tycker till och med att dessa blommor, som öppnar sig på dagarna för att sedan sluta sig igen på kvällarna, är riktigt söta och dekorativa i sin enkelhet.

I år har jag även slagit på stort och överraskat mig själv med en fuchsia. Det ni! Jag införskaffade den när solen visade sig som minst och regnet öste ner - fuchsior verkar ju gilla sådant väder samt att jag behövde pigga upp mig med en färgklick som jag dessutom tyckte passade fint-fint med sötpotatisens lila-svarta blad. Vem vet, de kanske blir mina nya favoriter!

Kärleksörten som står ovanför sötpoatisen är en gammal övervintrad kärlek. Den har bott några år i sin kruka, där på trappan, där den står ute året om. En tacksam trotjänare. Jag gillar perenner i krukor som sköter sig själva och klarar av att stå ute året om. Ibland dör de dock och ibland fryser krukorna sönder men det är smällar man får ta :)

På andra sidan trappan har jag ända tills nyligen haft halvdöda penséer i krukorna!! Jag hittade aldrig några blommor eller perenner så här i slutet av sommaren som jag ville ha så det blev bara att de stod kvar där. Tills jag gick förbi avdelningen för "vanliga" inomhusväxter på plantshopen och fick se zebrabladet. Då slog det mig, "varför inte ha vanliga krukväxter där på trappan" - det är ju samma sak som att ha vilka säsongsblommor som helst som sedan fryser bort när frosten kommer. Sagt och gjort zebrabladet och två små andra lilablommande växter (som jag tyvärr inte vet namnet på) fick följa med hem och jag måste säga att jag är supernöjd med den färgkombon tillsammans med de andra blommorna.

Jag läste sedan att zebrabladet klarar ner till 5 grader så förhoppningsvis kommer den att stå sig under större delen av hösten. Krypastilben är också en övervintrad trotjänare som gör sig fint tillsammans med de andra nu när den snart blommar i rosa/lila.

Slow cleaning

Idag har jag kommit på ett nytt begrepp (som säkerligen inte på något vis är nypåfundet. Det är sällan något är nytt under solen) eller snarare så har jag satt ord på hur jag funkar när solen skiner. Då, när många drar till stranden eller till något mysigt café får jag istället energi och lust att tvätta, städa och vädra - speciellt kombon sol och vind, då tänker jag, 'vilken perfekt dag att tvätta sängkläder och handdukar på - lakanen som fladdrar i vinden och allt är torrt till kvällen'. Det är här mitt nya begrepp som jag kallar "slow cleaning" kommer in. Det finns ju slow food, slow gardening och säkert en massa andra slow-aktiviteter, så varför inte slow cleaning!

Sådana här "slow cleaning-dagar" handlar inte om att "röjstäda" flera timmar i sträck utan snarare i ett långsamt tempo med inslag av fikastunder och andra trevligheter. Ni vet, solen, skiner, dörrarna står öppna och man passar på att ta med sig några kuddar till vädring när man ändå går ut och i förbifarten tar man också med sig blomman som man länge har tänkt att plantera om. Att hänga lakan i solen som sedan doftar sommarbris på kvällen är en ren njutning. Jag varvar helt enkelt inomhusstädning med  "utomhusstädning" och däremellan sätter jag mig en stund i solen och njuter.

Den nya bakgården kom väl till pass när krukväxterna fick komma ut på en liten sommarsemester kombinerad med ny jord och dusch.

Tyvärr infinner sällan dessa dagar när regnet öser ner och jag då tänker att man kanske skulle passa på att städa när det ändå regnar. Istället kan jag bli sittande i flera timmar och tänka att jag borde städa och tvätta... men ingenting händer!

Så det är bara att konstatera att jag är väderberoende. När solen skiner kan allt hända och allt blir så mycket lättare och roligare :)

En bukett från trädgården får avsluta dagen och städningen. Är jag ensam om att städa när solen skiner tro?

Att komma ut som tant

Ok, det är lika bra att erkänna direkt - jag har köpt min allra första begonia!
Kan det blir mer tant än så? Nej, jag tror inte det men det är väl bara att inse det faktum att det är det jag är!

Jag var på handelsträdgården för att köpa plantor och helt plötsligt så stod den bara där framför mig och jag föll handlöst - blommorna var ju helt bedårande! Alldeles vita, skira och ja..... alldeles underbara!

Det var nog det där lite nonchalanta sättet som blommorna hänger på som jag också föll för och även bladen som är vackert mönstrade i olika färger.

Ja, det var helgens stora erkännande!