Långsam lördag i bilder

När jag får frågan vad jag ska göra till helgen så brukar jag svara "ingenting" om jag inte har något planerat. Jag har funderat på vad jag egentligen menar med det. För såklart gör jag ju någonting, det är ju svårt att göra ingenting! Det jag har kommit underfund med är att "ingenting" för mig betyder att ta dagen som den kommer och göra saker efter hand som det dyker upp eller andan faller på.

Dessa "ingentingdagar" börjar med en lång frukost, med alldeles för många koppar kaffe, och gammelmedia, oftast brukar jag också bläddra i mina kokböcker. I bakgrunden surrar ring så spelar vi och melodikrysset. Och nån´n stans där brukar jag komma underfund med vad jag vill göra.

Gårdagens lördag började med att jag kickade i gång min surdeg. Jag har alltid en burk surdegsgrund i kylskåpet som står på vänt. Långjästa surdegsbröd tar ju sin lilla tid och om jag är mer förutseende än vad jag var idag så brukar jag ta fram den på fredagskvällen för att kunna köra i gång direkt på lördagmorgon. Nu får jag vänta till söndagen innan det blir klart. Långsamhetens lov med andra ord!

Jag passade även på att blötlägga lite kross som jag använder till gröt och bak. Det brukar bli så - att jag gör flera saker samtidigt när jag ändå är i gång...Ibland blir det lite för mycket och då ser köket ut som ett bombnedslag på kvällen. Men då har jag långjäst och kortjäst och långkok och allt möjligt klart 😀 OCH OBS! detta är inget präktighetsskryt eller husmorshets för vissa helger blir det verkligen ingenting - jag tänker att jag ska göra massor men inget blir gjort! Varken städning, bak eller nöjen.

Nåväl, denna lördag fortsatte med att jag gick jag runt i vardagsrummet, njöt av vårvintersolen och spanade in alla tomma krukor och vaser och började fundera på vilka vårblommor jag ska fylla dem med...

Nu när vårmånaden mars har inträtt börjar det så sakta spira i min trädgårdssjäl, även om snön och kylan säger något annat.

Krukorna ekar tomma efter julen och mellanrummet där efter, men snart ska de fyllas igen.

Tillbaka till mitt ostajlade lördagskök

...och lördagskaffet.

Lördagen övergick till söndag innan jag fick iväg detta inlägg. Även denna dag är oplanerad så ännu vet jag inte hur den slutar. Kanske går jag ner i källaren och tittar till mina halvdöda pelargoner...

Cathrine

Ännu en jul har förflutit

Det är alltid med blandade känslor julen packas ner varje år. Det blir ett slags vemodigt bokslut där jag konstaterar att ännu ett år har gått och ännu en jul har förflutit och vart står jag idag och vart vill jag i morgon? Okej, det låter kanske mer drastiskt än vad det är men någonting gör det ändå med mig, dessa övergångar och skiften.

Var sak har som bekant sin tid - så det är väl som det ska vara. Livet. Tiden. Gången.

Nedan bjuder jag på en bildkavalkad över de små vännerna och prylarna som snällt får finna sig i att bli nedplockade och instoppade i lådor och skåp. I väntan på en ny jul.

Nyårsdagen - en dag för eftertanke

Nyårsdagen
Den första dagen på ännu ett nytt år
Se bakåt, se framåt
Vad har jag åstadkommit, vad vill jag åstadkomma?
Vem är jag? Vem vill jag vara?

Frågor utan svar, frågor som ger upphov till fler frågor...

Ja, så kan jag summera denna nyårsdag, en dag som lockar till existentiella funderingar om livet, stort som smått. Kanhända att jag blev extra påverkad när jag bestämde mig för att omstrukturera och sortera bland alla mina tusentals foton och hamnade 7-8 år bakåt i tiden då vi precis hade flyttat in i huset och barnen var betydligt yngre. Då är det lätt hänt att man trillar dit på nostalgiska tankar över tiden som flytt. Jag vet att var sak har sin tid, det är som det ska vara och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, men ibland måste man bara få hänge sig över flydda år och dagar och känna en saknadens vemod. Nyårsdagen är en dag som gjord för det!

Något som jag däremot inte känner vemod över är trädgårdens utveckling sedan vi flyttade in. Tvärtom. När jag gick igenom de gamla bilderna så inser jag att vi faktiskt har åstadkommit en hel del. Jag tycker själv att jag är en oerfaren trädgårdsarbetare men när jag ser vad vi faktiskt lyckats åstadkomma under de åren som vi har bott här så kan jag inte säga annat än att jag är både glad och nöjd över våra prestationer.

Bilden nedan är en av de första som jag tog, våren då vi flyttade in. Skiffern fanns här från början och inspirerade mig till att skapa en medelhavs-piazza nedanför balkongen. Jag röjde ogräs och kirskål, planterade lavendel, silverpäron och rosor och så småningom fyllde vi ut med gatsten.

Så här såg det ut våren 2010 när vi flyttade in

...och så här såg det ut i somras, efter vårt stora stenläggningsarbete

Lavendeln planterade jag första året

 ...och senare tillkom både silverpäron och rosor. Piazzan fyller jag med pelargoner, fikon och olivträd under sommaren.

 Vid entrén växte en stor hängande oxbär. Det tog några år innan jag "vågade" gräva bort den...

Och jag ångrar inte en sekund att jag ersatte den med en japansk lönn! De här bilderna tog jag i höstas och den är magnifik i sin färgprakt!

Under lönnen har jag under flera års tid planterat hasselört och ormöga

När jag ser denna bild så tror jag knappt att det är sant. Såg det ut så här? En sockertoppsgran som skymde fasad och fönster och en rhododendron-djungel på det!

 Vi sparade två rhododendron och beskar dem som små japanska träd. På den frilagda ytan lade vi singel och anlade en cykelparkering.

Ja, det blev en liten tillbakablick på några av de trädgårdsprojekt som vi genomfört under åren. Ibland behöver jag påminna mig själv om det som faktiskt blir av för annars kan jag lätt hänfalla åt att bara se det som är ogjort...

Blogga två dagar i rad?? Jag får hoppas att det är ett gott omen för 2018! 

En fin början på året önskar jag dig!
☆

Cathrine

Söndagens bild och ord

Som de flesta av er nog vet så finns jag även på instagram. Där har jag sedan några år tillbaka en ritual varje söndag som jag kallar för "söndagens bild & ord", där jag delar med mig av mer eller mindre kända citat som säger något om livet. Citat som jag hoppas kan inspirera till eftertanke för de som läser men även som en påminnelse och uppmaning  till mig själv. Den här söndagen har jag skrivit ett längre inlägg som jag också vill dela med mig av till dig som läser min blogg men inte har instagram (och till er från instagram då texten var för lång för instagrams format). Välkommen in!

Efter förra söndagens bild och ord där citatet från Sokrates uppmanade oss att vi skulle utveckla vår förmåga att uppskatta mindre istället för att söka efter mer, fick jag en fantastiskt spännande men svår utmaning från @saragram.hellstrom att denna söndag citera något om HUR detta ska gå till. Denna fråga har legat som ett raster hos mig hela veckan. Och eftersom jag är fascinerad av C.G. Jungs synkronicitetsbegrepp* så är det inte förvånade att rätt bok dyker upp i rätt ögonblick när jag som mest behöver den, nämligen Tomas Sjödins bok "Det är mycket man inte måste" som jag köpte häromveckan på bokrean. Tomas Sjödin är en av de mest kloka människor som jag har läst. Han är en välkänd pastor, föreläsare och författare med ett tiotal böcker bakom sig. Varje mening han skriver är så kärnfull att det är svårt att själv skriva något om eller av honom utan att det blir rena citat. Han säger själv att hans uppdrag med skrivande av krönikor är att "Genom att fästa uppmärksamhet vid till synes självklara vardagligheter vill jag tillmäta dem värde" (s. 9). Han säger vidare att det inte handlar om att säga något nytt, bara hitta ett språk för det som vi alla mer eller mindre går och tänker på.

Det är svårt att  välja ut något enstaka citat av Tomas Sjödin, som hjälp till hur vi ska tänka och handla för att att lära oss förmågan att uppskatta mindre, då det mesta han skriver är så innehållsrikt och tänkvärt. Jag kan bara rekommendera att läsa hela boken genom att ge ett smakprov ur förordet: "När jag skriver att det är mycket man inte måste handlar det inte om att ta lätt på kraven. Vad jag är ute efter är snarare att slå ett slag för det sorteringsarbete som är grundläggande för allt liv. Att ta livet på allvar och våga axla ansvar, kräver att man sorterar bort de onödiga måsten som bara tynger livet för att istället ge plats, kraft och ljus till kärlekens måsten".

Den här veckan har jag prioriterat att gå på bio (två gånger dessutom! när hände det?) Filmerna jag såg var, de från filmfestivaler omtalade, Moonlight och Sameblod  - två starka filmer som handlar om ursprung och identitet. Att se filmer eller läsa böcker som berör är ett sätt som jag tycker kan hjälpa till i sorteringsarbetet om vad som är viktigt i livet. Att relatera till andra människors livsöden kan ge input till att hantera det egna livet.

Denna söndagen bild och ord, förutom rekommendationen att läsa Tomas Sjödins bok blir ett citat av Jung som ett försök att knyta ihop söndagens hur:

"Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på utsidan, drömmer; den som letar på insidan, vaknar". -Carl Jung

*Om du blir nyfiken synkronicitet kan jag rekommendera boken: Slump och synkronicitet av Robert H. Hopcke

Önskar dig en fin söndag

Cathrine

Avjulat

Det är alltid lika vedmodigt med skiften och övergångar. Det finns alltid ett före, under och efter. Var tid och var sak har ju sin charm men det blir oftast lite tomt i mellanrummet. Som nu, när julen har packats ner och innan något nytt är på plats. Och då tänker jag inte på materiella ting, snarare i tanken. Ett slags vakuum innan det nya tar form. Men jag tänker också att detta mellanrum är vilsamt,  ett tillfälle för återhämtning och eftertänksamhet. 

I skrivande stund bestämde jag mig för att januari får bli mitt mellanrum i livet. En månad då jag bara "är" utan några speciella krav.

Kram på er!

Junikvällars ljus...

...är något alldeles särskilt.

Ljuset i sig förstås men även det som ljuset bär med sig; som förväntan, väntan, längtan, tankar bakåt, tankar framåt, tankar om att den ljusa årstiden är alldeles för kort, tankar om att inte tänka så, tankar om tidens gång, om barndom, om drömmar, om ja - att vara människa helt enkelt.

Tänk vad en junikväll kan locka fram bara sådär.

Och hur det än är med ljusa sommarkvällar och existentiella tankar vill jag såklart 

- så här i midsommartider - 

önska er alla 

en riktigt härlig midsommar!

Jag är inte mycket till inredningsbloggare jag inte!

...

Tittar man på mina bilder här på bloggen genom åren så är det inte särskilt mycket som förändras hemma hos mig. I vardagsrummet har jag samma kuddar i soffan år efter år, fönstren är lika gardinlösa år efter år, ljuslyktorna på soffbordet står där år efter år, om än i en varierad färgkombination. Gör jag något då? Ja, det är väl blommorna och frukterna som kan ge en vägvisning vilken årstid det är i alla fall. Tulpaner och hyacinter under vintern och våren, pelargoner och blommor från trädgården på sommaren och hortensior och äpplen under hösten.

Nu på soffbordet - en trädgårdsbukett med nävor, rosor, penseér och daggkåpa.

Tidigare under året - tulpaner och hortensior 

Nu på matbordet - tulpaner från trädgården och faktiskt en ny duk OCH ett nytt korgfat!!

 I vintras - köpta tulpaner och apelsiner med "vinterduken" som kommer fram varje vinter.

Nu - Mårbackapelargon i älsklingskrukan.

I julas - plättar i luften och med julduken på bordet som säker är inne på sin tionde jul. Är det tradition så är det!

Alternativet är ju att ni får se en vardagskväll i köket och hur kul är det på en skala...? Antar att ni har nog med stök i ert eget kök! :)

MEN - som ni kanske har förstått, ni som har följt mig här på bloggen, är jag inte så mycket för att handla nya prylar. Dels har jag så det räcker med loppisprylar och annat i mitt lilla "förråd" i källaren, där jag roterar mina vaser, krukor, ljusstakar etc, dels går jag oftast och funderar i flera år innan jag slår till och då vet jag att jag verkligen tycker om det nya jag köper. Just därför ligger det samma kuddar i soffan år efter år, oavsett säsong eller trender, och när glas och porslin kantstötts eller går sönder köper jag oftast nya av samma sort. Lite tråkigt kanske och inte det bästa utgångsläget om man ska blogga om inredning... Men begreppet hållbar utveckling har ju funnits ett tag nu så jag får väl titulera mig som: Inredningsbloggare i hållbar utveckling!

Först långfredag och sen Glad Påsk!

Vi som växte upp på 60- och 70-talet kommer säkert ihåg den låååånga långfredagen. Dagen då allt var stängt och inget roligt hände eller fick hända. Ända till 1969 var det enligt lag förbjudet att ha nöjesställen öppna på långfredagen. Idag shoppar, dansar och renoverar vi som aldrig förr på långfredagen. Inte mig emot men ett mellanting vore kanske bra... Jag gillar ändå tanken på att ägna en speciell dag på året till eftertanke och reflektion, inte nödvändigtvis Jesu lidande på korset utan en dag då vi ges möjlighet att fundera på vad det innebär att vara människa i denna vår värld.

Och i denna värld kan man ju roa sig med att fotografera sina påskinstallationer ur alla möjliga vinklar och vrår. En alldeles lagom sysselsättning en regnig och gråkall långfredag mars.

 

Önskar er alla kära bloggläsare en fin påskhelg!