Plötsligt händer det – igen!

Ett 7-årsprojekt till är i hamn! Alltså, vilken start på 2019. Först renovering och tapetsering i trappan och nu renovering av pannrummet. Pannan från 1965 var redan utbytt mot fjärrvärme när vi flyttade in, dock stod oljetanken kvar. Ett stort åbäke som var ingjutet i betong. Bilderna nedan talar nog sitt eget språk att startsträckan för detta projekt var väldigt lång…

Efter att ha knackat ner betongen, skurit isär tanken och flyttat bort allt skrot så lade vi (läs maken) nytt brädgolv där tanken hade stått, håligheter i golv och väggar renoverades och spacklades och sedan målades hela golvet grått och väggarna blev vita och fina igen. Sedan började det roliga med att bygga upp det nya.

…och källarens fulaste och minst funktionella rum har plötsligt blivit det finaste och mest funktionella rummet i källaren.

Här samsas nu mina övervintrade krukväxter med makens segel och lite annat smått och gott. Till hösten lär hyllorna vara överfulla av pelargoner och andra växter.

 Visst blev det fint! 

Kram från Cathrine

Renovering och ny tapet i trappan

Nu har det varit stiltje på renoveringsfronten här hemma under några år så det var verkligen dags att ta tag i ett projekt. Ett efterlängtat projekt som har legat på vänt i sisådär 7 år, men som ordspråket säger - den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Strax efter jul påbörjade maken den enda julklapp som jag hade önskat mig: Tapetsering av trapphuset. Och ni som någon gång har tänkt eller har målat, tapetserat eller renoverat ett trapphus förstår eller vet om det snåriga med det; höjden, lutningen, behovet av en anpassad byggställning - ja, det allmänt besvärliga helt enkelt.

Den gröna, mörka och murriga textilvävtapeten från 70-talet hade nu gjort sitt.

Maken, som inte gör något hastverk när det gäller renovering gick grundligt tillväga. Han rev allt som gick att riva.

Han rev ner masoniten och tapeten från väggarna och även taket rev han ner som hade lossnat och var krokigt på sina ställen, allt för att det berömda underlagsarbetet skulle bli så bra som möjligt. Och, undrar ni, vad gör du då? Jo, jag byggstädar, lagar mat och fixar fika. Det låter kanske som en ålderdomlig könsuppdelning men i vissa lägen gör vi det vi båda är bäst på! Win-win helt enkelt (och icke att förglömma, hantverket var en julklapp till mig...;) )

Det mesta är nedrivet och en specialbyggd byggnadsställning är uppsatt...

 ...och för att inte riskera att slå huvet i byggställningen om man glömmer bort sig på natten så myste vi till det lite... :)

Arbetet gick vidare, med nya gipsskivor och spackel på det...

Härligt renoveringskaos...

Tillslut kom det roliga - tapetseringen.

Ja, som ni ser har jag varit, inte så lite, wild and crazy i tapetvalet. I kontrast till alla vita väggar här hemma valde jag den mest mönstrade jag hittade! Jag gillar fortfarande diskreta ljusa väggar och låter hellre inredningen stå för färg och form men i en trappa tycker jag att en kan sväva ute och leka lite. Vilket jag har gjort med besked!

Tapeten är Stig Lindbergs Pottery från Boråstapeter och deras kollektion Skandinavien Designers. Mönstret designade han redan på 40-talet och visades på specialutställningen "NK BO" 1947.
Så varsågoda, nedan kommer en kavalkad av bilder - och ni har nog redan gissat att jag är supernöjd och känner en materiell lycka över den nya tapeten!

Sist men absolut inte minst, snarare störst, måste jag upphöja maken till skyarna som fixade den mönsterpassningen - i en trappa dessutom!!

40-tal i mitt 60-talshus

Hej på er mina bloggläsare där ute! Finns ni kvar? Senast jag hängde här på bloggen var i somras när stenprojektet i trädgården äntligen blev klart. Nu kastar jag mig in, så här i sista skälvande stunden av 2017.
Många av er "träffar" jag på instagram varje vecka men jag är osäker på om det finns några kvar här som inte har instagram. Finns du? Du får gärna ge mig en hint.

Bloggen ligger mig varmt om hjärtat och jag vill inte släppa den även om det är långt mellan inläggen. Projekt med före- och efterbilder brukar vara roligt att läsa, tycker jag själv, så därför är det just ett sådant inlägg som kommer idag.

Vi har bott i huset i drygt sju år nu och det sägs ju att saker och ting sker i 7-årscykler. Detta cykelfenomen smög i gång tidigare höstas då en ny kudde och lampa flyttade in i vardagsrummet. Nu har det spridit sig till en vägg i hallen där jag faktiskt redan när vi flyttade in hade idéer om just den väggsnutten där stringhyllan är uppsatt. Då var det dock enklast att måla den vit som resten av väggarna i huset. Mellandagarnas vila, samt att jag önskade mig hantverkshjälp i julklapp av maken, har gjort att vi nu skred till verket. Att tapetsera. Valet av tapet är ingen impulshandling - den har jag spanat in i drygt 10 år - så jag kan nog säga att jag är säker på att mitt val kommer att hålla länge för min smak!😄

Denna vy i hallen kanske ni känner igen...

...och även denna vy, kan jag tro

Maken som gör hantverket åt mig 💓

Tapeten då?
Jo, det är Mediterranea av den italienska designern Piero Fornasetti. Tapeten designade han i slutet av 40-talet och är ett svart-vitt grafiskt repeterande mönster av medelhavshus där vissa kupoler skimrar i guld. Stringhyllan lanserades faktiskt 1949 så nu kan man väl säga att de båda är i samklang med tiden.

Och dominoeffekten av tapetseringen kommer som ett brev på posten - kobran och de andra prylarna får avstå sina platser till förmån för mer passande...

Än så länge är det glest i hyllan, vilket känns befriande. Dessutom har jag tänkt att det är tapeten som får spela huvudrollen tillsammans med en stram och minimalistisk stringhylla. Vi får väl se hur länge det varar...
Stolen kommer jag att byta ut så småningom. En pall i krom och svart tror jag skulle harmonisera fint.

Nu vill jag önska er alla ett riktigt 

Gott Nytt År.

Cathrine 💖

Rapport från källaren

Jag lovade ju att återkomma när källarprojektet var klart - det fina i finskåpet och det praktiska i matkällaren - och här kommer återrapporteringen. Tidigare inlägg hur det såg ut innan hittar du här.

Jag börjar med färgexplosionen i det gula vitrinskåpet. Här är det varken färglöst eller minimalistiskt. Grönt och rött, glas och keramik, blått och gult i en salig blandning MEN nu ser jag allt! Och gissa så lätt och roligt det var i helgen när jag skulle hämta vaser till tulpanbuketterna!

Men jag måste säga att jag är minst lika nöjd (om inte ännu mer) med ordningen i matkällaren. Halleluja vilken ordning och reda - var sak på sin plats in i minsta atom och jag älskar det! Jag är nog lite nördig här, har väl ett lätt kontrollbehov...:) Även här ser jag vad jag har och kan lätt hämta upp det som jag behöver. Det finns t.o.m. tomma hyllor! Gissa om jag kastade en hel del saker som inte var något att ha och resten åkte ner i loppislådor som får säljas på nå´t bakluckeloppis framgent.

Här står burkarna och flaskorna på rad och väntar på sommarens saftkok

...och syltkok

och ur drickabacken kan man nu lätt välja utan att behöva krypa under en hylla

Och här står min samling med gamla medicinburkar som jag samlade på när jag jobbade på sjukhuset för typ 25 år sedan...

Nu känner jag mig lättare i själen och på jorden! :)