Pelargoner alltså.
Hösten är fortfarande så mild att pelargonerna trivs bättre på balkongen under tak än i den för varma, mörka källaren. Men några exemplar kvalar in till mina fönsterbänkar. De med lite personligt uttryck, gärna lite långa och sirliga. Som den här rosenknoppspelargonen. Helt i min smak.
Likaså Mårbackan
De andra däremot får snällt stanna kvar ute tills frosten börjar nypa dem i bladen.
Tycker ni att jag är för hård mot mina älskade pelargoner?
Fönsterpelargonen som en skulptur och så matchar den ju telefonen så fint.
SvaraRaderaKram
Anette
Nej, jag gör likadant!
SvaraRaderaOch visst är de vackra, där på fönsterbrädan...
/Eva, Tinibelli