Julbordets dukning

När det kommer till julbordets dukning på julafton har jag inget som helst behov av förnyelse. Om du vill se nytänkande julbordsdukningar så hittar du inte det här hos mig - här är det snarare: "The same procedure as every year..."

Julen är nog den högtiden som jag har minst behov av att variera. Jag tycker om att den är och ser ut som den har gjort sedan vi började med att fira julen hemma hos oss när barnen var små. Såklart ändrar jag ju lite grann, det är ju ändå en del av det roliga när man är inredningsintresserad och lite julnörd. Hyacint- och amaryllisarrangemangen exempelvis ser ju lite olika ut från år till år men de yttre ramarna är förhållandevis ganska så lika från det ena året till det andra, som juldukningen.

Duken har jag haft i många år nu, en mönstrad grön duk med röda inslag. Servisen jag dukar med är Elisabeth från Rörstrand, en servis som jag ärvt efter min mormor. När jag var liten åt vi alltid juldagsmiddag hos henne på just dessa tallrikar. Besticken i teak är också ett arv efter mormor.

Till detta har jag röda Iittalaglas och röda trähästar från Staffansgården. Växten i mitten däremot brukar jag variera. I år blev det plättar i luften i favoritkrukan från Sturehofs krukmakeri.

Önskar er alla en fin fortsättning på julen.

God Jul

Klockan är långt efter midnatt och julafton har börjat. Lugnet lägger sig och som brukligt är, är jag sist uppe och lägger handen vid de sista förberedelserna. Julstrumpan ska hängas upp, julduken strykas, ljuslyktor ska fyllas på och en ärvd gammal porslinstomte ska få komma fram ur garderoben. Och lika ofta som jag lägger mig sist kommer jag också att gå upp först på. Att tassa upp på julaftonsmorgon långt innan familjen vaknar, tända upp huset med stearinljus och sätta på risgrynsgröten är en ritual som jag inte vill vara utan. Då börjar julen!

Jag vill önska er bloggläsare en riktigt härlig, fridfull och god jul! En stor och varm julkram till er alla!

Julfint på balkongen

De flesta av er kommer säkert ihåg stormen för några veckor sedan som härjade över vårt avlånga land i varierande styrka. Oftast brukar man ju säga: "inget ont som inte har något gott med sig". I detta fall handlar det om nedblåsta kvistar av gran och tall. Eftersom jag helst inte olovligen hämtar material från skogen till juldekorationer så var det ett "guldläge" när jag på skogspromenaden bokstavligen snubblade över allt det vackra som låg på backen. Tänk, att där låg en hel grankvist full med vackra kottar! Lite röda nypon till det och dekorationen var klar!

De senaste åren har det blivit trendigt att juldekorera sina hem med små granar, med eller utan rötter, i glasburkar, vilket ju är jättevackert - hade det själv förra året. Men ibland när något blir alldeles för trendigt så brukar jag tröttna och då återgår jag till det "omoderna traditionella", som en bunt med tallris i en kruka helt enkelt! Jag kommer ihåg, från min barndom och när jag själv började juldekorera som nyutflugen ung vuxen, höganäskrukan som var fylld med tallris dekorerat med små röda hängande julgransprydnader. Om trenden inte redan vänt så kommer säkerligen det enkla och traditionella tillbaka så småningom :)

Ja, nu är de bråda dagar så här fyra dagar innan jul. Det är nu man ska ta de där berömda djupa andetagen och tänka över vad som är viktigt och vad som faktiskt kan lämnas därhän, så att vi inte hamnar i någon tråkig julstress utan att var och en av oss gör det som känns rätt i hjärta och själ. (sorry för det klichéartade uttrycket, men jag hittade inget bättre ord just nu...:)

En stor varm julkram vill jag ge dig bloggläsare - det är så roligt att just du vill läsa min blogg!

Fru Frost

I helgen kom äntligen den efterlängtade frosten och lade sig som ett juligt mjukt täcke över trädgården. På lördagen vaknade jag till sol, frost och fem grader kallt. Bättre kan det ju inte bli en helg i advent. Sockertoppsgranarna vid entrén (som jag faktiskt har lyckats att hålla vid liv sedan förra julen) gör sig onekligen mycket bättre med de frostnypna grenarna.

Ni kan ju bara gissa vem som sprang ut på morgonen med kameran i högsta hugg! Allt var ju så fint!

Till och med bruna, vissna hortensior och temyntor får ett nytt liv när Fru Frost har varit framme med sitt trollspö.

Och lika fint var det i skogen under promenaden. Tänk att det där vita och krispiga kan göra så mycket för både själen och estetiken!

...och som grädden på moset gjorde vi upp eld och grillade korv när skymningen föll - mer idylliskt än så kan det väl inte bli en helg i advent.

En toppenhelg med andra ord!

Tänder ljus och värmer glögg

Mörkt, regn, blåst och åtta plusgrader. Måste erkänna att jag har lite svårt att hitta den där "julfeelingen". Jag tänder ljus, värmer glögg, sätter på julmusik och försöker så gott jag kan att locka fram lite julkänslor. Det går sådär. Fotoabstinens har jag också. Vet knappt hur hemmet och trädgården ser ut just nu. Becksvart på morgonen och becksvart på eftermiddagen - dagsljuset ser jag genom fönstret på arbetet.

Sådär ja, nu har jag gnällt lite. Tog i alla fall fram kameran igår kväll och försökte få till lite ljus i mörkret.

Om man skulle ta och sätta på tekitteln och sätta sig i soffan och titta på Nobelfesten.. Jo, så får det bli!

Vi ses!

Ljuset och den andra söndagen i advent

"Maka på dig", hojtade jag till maken där han satt och drack sitt förmiddagskaffe. "LJUSET är här" och då menade jag inte enbart det andra adventsljuset utan FOTOLJUSET!
Under en halvtimma på förmiddagen uppenbarade sig äntligen ett ljus som gick att fota inomhus i och det kan man ju inte missa! Även om det innebär att någon måste göra ett umbärande. Som att flytta på sig.

Årets adventsdekorationer i köket går i enkelhetens tecken. Hyacinter och amaryllis i svarta krukor från Ilse Crawfords kollektion  'Sinnerlig' och en ljusstake som jag fyndade på loppis för några år sedan utgör mitt julpynt för tillfället.

Ernst Kirchsteigers begrepp "I det enkla bor det vackra" har ju blivit ett klassiskt citat - lite uttjatat kanske men för mig stämmer det ganska ofta att det faktiskt är det jag gillar bäst.

Amaryllisen 'Evergreen' kommer snart att förgylla mina dagar liksom sidensvansarna gjorde idag när de kalasade på de äpplena i äppelträdet som jag hade sparat åt dem. Det var härligt att sitta där i köksfönstret och titta på dem när de smaskade i sig Ingrid Marieäpplena.

Jodå, maken fick att dricka upp sitt kaffe när jag var klar med fotosessionen. :)

Hyacintfrossan, här hamnade de...

Så vart hamnade helgens "all in advent hyacinterna"? Jo, i mitt svarta fat från Löddeköpinge plantskola och i mina loppade gröna glasvaser. Och jag måste erkänna att det är oftast där de hamnar utan några särskilda dekorationer. Jag inspireras av alla fantastiska blomsterarrangemang på bloggar, instagram och i tidningar och tycker att det är hur tjusigt som helst men sedan hänfaller jag ända åt det enkla och renodlade...

Mycket grönt blev det... så för balansens skull kommer här en riktigt röd adventsstjärna. Den hänger i sovrummet men ni kan säkert gissa att de andra stjärnorna i huset är vita :)

Önskar dig en fin vardagskväll så här i adventstider!