lördag 13 september 2014

Höst och vemod och trädgårdstankar och...

Höstdimman ligger tät på morgonen för att sedan skingras till en varm och solig sommardag. Det är svårt att förhålla sig när det är höst och sommar om vartannat. Det är svårt att sätta punkt för sommaren och det är svårt att säga hej till hösten! Egentligen gillar jag hösten väldigt mycket men övergången kräver sitt vemod. Ett vemod där filosofiska och existentiella tankar tar plats.


En mer konkret och synlig övergång är min trädgård. En trädgård som jag älskar men som jag också delvis är mindre nöjd med. Och det är speciellt på hösten som det visar dig. Jag har nu kämpat med den i 4 år och jag får ingen ordning på helheten. Jag duttar lite här och jag duttar lite där, och jag röjer och rensar och planterar och tar bort och sätter nytt..... Ja, ni hör! Det är så himla svårt att förhålla sig till en uppvuxen trädgård, där vissa delar är bra och andra delar är mindre bra. Ibland har jag lust att ta bort ALLT och börja om från början. Men det kräver mycket resurser på alla plan, samtidigt vill jag inte heller röja bort de insynsskydd vi har eftersom de fyller en funktion, även om det är växter som jag själv inte skulle ha valt.

Jag har många växter som jag tycker om men de kommer inte riktigt till sin rätt i sin helhet. Endera så är de för få eller så står de där de inte syns eller så är det mindre vackert runt om. Jag har ett jättefint Miskantus "Kleine Fontäne" som inte kommer till sin rätt, där i gräsmattan, bredvid irisar och flox som för länge sedan hade sina glansdagar. Irisarna och floxen är gamla och uppvuxna. De är fina några veckor på sommaren men sen ligger de mest där i en stor hög och skräpar. Deras funktion är att täcka upp där häcken är dålig och ge ett visst insynsskydd, så därför har de fått stå kvar... och det är just detta som är så svårt: Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka?


Jag har en blodtopp som inte heller riktigt kommer till sin rätt då bakgrunden är lite för rörig. Här får man gå nära för att kunna se det vackra i kvällssolen.


Det finns i alla fall några ställen som jag är nöjd med :) I en liten del av min perennrabatt har jag satt höstsilverax, limegrönt starr och en mörkbladig kärleksört (Jose Aubergine) och den kombinationen tycker jag är fin!


Och vid entrén och på trappan kan man ju alltid göra små stilleben för varje årstid.



För att kunna ta mig vidare till de större projekten så får jag njuta av det vackra i det lilla och skapa små blickpunkter här och var. Och ibland uppkommer de alldeles av sig själva. Ett höstlöv och ett plommon som har blåst ner bredvid en rostig vattenkanna...  "I det enkla bor det vackra".



Så roligt att du vill läsa min blogg. Hoppas att jag kan bidra med lite tankar och idéer om inredning och trädgård. Jag tycker att det är väldigt inspirerande och roligt att läsa era bloggar!
Ha det gott - så ses vi snart igen!

8 kommentarer:

  1. Tack Cathrine för dina fina ord hos mig, det värmer! Ja, du det där med trädgården och inte få till det, det drabbas vi nog av allihop. Jag brukar försöka tänka i stora drag när jag gör något (trots att jag har en liten trädgård). Gör jag en ny rabatt så måste det bli litet storlek på den. När jag köper t ex perenner så duttar jag inte utan köper 7 eller fler av samma sort. Är det stora perenner som bolltisteln ja, då räcker det med tre. Städsegrönt och vintergrönt är ett måste för mig, för det är de som bildar stommen. Många har t ex färgteman i sina rabatter, det har inte jag. Jag tänker på att växternas färg ska passa ihop med omgivningen t ex huset, det ska finnas något som lyfter varje månad. Blad, form, struktur är viktigare än kanske mångfald av blomning. Jag har nämligen väldigt svårt när mycket kolliderar i färg. Växter jag inte tycker om tas bort, för annars går jag bara och retar mig. Så titta på det som är bra hos dig och förstora! Hoppas jag inte skriver dig på näsan för det är inte alls min mening utan bara beskriva hur jag tänker. Kram Merja

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK Merja! Du skriver mig inte alls på näsan - tvärtom! Det är ju just detta erfarenhetsutbyte som är så härligt i den här bloggvärlden. Det är ju just det som jag vill ha: tips, hjälp och inspiration. Du har verkligen så rätt och det är så som jag också tänker och vill ha det egentligen men jag tror att det största hindret är just rädslan för att ta bort det stora och uppvuxna. Det är en spärr som jag måste ta mig över. Det ryker lite växter varje säsong i alla fall.... :) En trädgård är ju ett livstidsprojekt så jag får fortsätta att traggla mig framåt och våga mer med inspiration och hejarop från er andra trädgårdsälskare!

      Du får ha en fin valdag!
      Kram Cathrine

      Radera
  2. Så mycket jag känner igen från dina tankegångar om att jobba med en gammal trädgård, renovera vasrsamt och hitta optimla platser för det nya, få ihop det med helheten, ibland tycker jag det handlar om att hitta helt nytt tema, kanske till och med offra nåt gammalt. Håller med Mejrams om att förstora det man gillar.
    Så fina bilder du visar. Har just målat ytbehandlat tunna betongfat i samma patinering som din grönarostiga vattenkanna. Mmmm, vad jag gillar de färgerna.
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette för ditt engagemang i mina trädgårdstankar! Ja, det handlar nog om att tänka helt nytt. Det är just det att när man försöker jämka med det gamla som det tillslut blir problematiskt och jag tror att jag börjar närma mig insikten om att jag måste ta bort vissa delar helt och börja om.
      Så roligt att du gillar mina bilder! Det är ett annat stort intresse som jag också har -att fotografera. Och visst är de gröna och rostiga färgerna härliga!
      Ha en fin ny vecka
      Kram Cathrine

      Radera
  3. Hej
    Så mycket fint du bjuder på. Jag har också en gammal trädgård som jag sakta har ändrat om i.
    Det är inte alltid så lätt men det brukar bli bra om man låter det ta lite extra tid.
    Jag är också en sådan där som nästan bor i trädgården.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika, det känns alltid lite lättare när vi är fler här ute som älskar och kämpar i våra trädgårdar. Och visst är det så att saker måste ta tid, tid för att tänka och göra om och tålamodstiden när man vill att det nya ska växa! Roligt att du tycker att jag bjuder på fint. Det värmer.

      Allt gott till dig med
      Cathrine

      Radera
  4. Så bra du skrivit första stycket! Precis så känner jag det.
    Visst är det svårt att få till en helhet i trädgården. Jag har anlagt rabatter som jag inte hunnit hålla efter så nu försöker jag tänka om och göra det mer lättskött med fler buskar och färre blommor.
    Jag ser mycket fint här hos dig!

    Hälsningar Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Agneta, så roligt att höra att du känner igen dig i det jag skriver! Det känns alltid härligt att få lite respons. Ja, trädgården är verkligen ett livsprojekt där man om och om får tänka om. Tack för dina rara ord. De värmer!

      Allt gott
      Cathrine

      Radera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar. Det värmer!