torsdag 1 juni 2017

Första juni

Insåg att det redan har gått en månad sedan inlägget den första maj - så då är det väl läge för ett nytt inlägg idag, den första juni när försommaren har gjort sitt inträde.

Jag blir lika häpen varje år när växtligheten sätter fart, det är liksom ingen hejd på den. Ena dagen knoppar det för att den andra dagen blomma. Jag får ofta känslan av att inte hinna med och det är jag nog inte ensam om. Vi är nog fler som vill stoppa tiden så här års.

Det största skådespelet i min trädgård nu är den gamla azalea-damen, full i knopp, och som fullständigt kommer att explodera i dagarna. Jag har sagt det tidigare år och säger det igen; egentligen gillar jag knoppstadiet bäst. Blommorna är fantastiska, men de är på gränsen - de svulstiga cerise-oranga som snart visa sig ska...




Men jag kan inte låta bli att älska dem i alla fall!

Ha det nu gott och fint i den ljusa försommaren!
Cathrine

måndag 1 maj 2017

Första maj

Äntligen kom den tillbaka - våren! Och äntligen - ett blogginlägg! Är ni några som fortfarande hänger kvar här hos mig trots mina sinande inlägg? Många av er "träffar" jag nästan dagligen på Instagram där ni också ser mig oftare än här. Trots det vill jag inte släppa bloggen, den ligger mig varmt om hjärtat på något sätt. Så jag fortsätter med några inlägg då och då och hoppas att ni hänger med.

Vilken första maj det har varit idag! Precis så som en första maj ska vara. Solen värmde och kaffet smakade gott i trädgården. Premiär för både utemöbler och vattenkannor som fick komma upp från källaren. Men eftersom våren har tvekat så länge finns det inte så mycket som har kommit upp i rabatterna än, tur då att det finns penséer - vårens hjälteblommor som klarade både snön och minusgraderna som kom i påskas. Nu hoppas jag att det är slut med det så att våren kan börja på riktigt!






Önskar dig en fin början på maj!

Kram Cathrine

måndag 3 april 2017

Årets loppisfynd

Av någon outgrundlig anledning har jag lyckats med att gå på loppis under två helger. Dessa besök resulterade bl.a. i att vasförrådet blev rejält uppdaterat. Inte mindre än tre vaser kom jag hem med! Det går ju bara inte för sig att gå förbi ett gediget hantverk. Den gröna runda är från Eda glasburk. En så kallad blomkula som är optiktblåst, antagligen på 30-40-talet. Eda glasbruk, som låg här i Värmland, var igång mellan 1835 och 1953. Den bärnstensfärgade vet jag inte varifrån den kommer men jag tycker att den liknar den från Eda.  Den är lite tunnare och "ränderna" går vertikalt i stället. Det är en fantastisk lyster i den.


Den andra gröna vet jag inte heller varifrån den kommer. Det är en tung och gedigen liten vas. Har faktiskt letat efter en sådan lite lägre och tjockare vas. Jag tycker att det är fint att korta ner vissa buketter så att de blir låga och bulliga i uttrycket.


Den andra helgen sprang jag på Signe Persson-Melins ugnsfasta formar från Boda Nova (formgivna på 70-talet). Fyra stycken med korkunderlägg i nyskick. En fynd jag inte heller kunde gå förbi..
Ja, just det. De blå ljuslyktorna fick också följa med hem.




Ja, nu har jag fyllt upp glasförrådet för detta år. Nu vågar jag inte gå på någon mer loppis på ett tag för då blir det trångt i skåpen...Men nu har ju trädgårdssäsongen börjat så jag lär inte hinna i alla fall!

Önskar dig en fin aprilvecka!
Cathrine


söndag 19 mars 2017

Den årliga vårliga pelargonförflyttningen

Då var jag här igen. I källaren. Med tvivlet. Med frågan: är det värt det? Men efter en snabb titt på tidigare somrars balkongbilder (här) så finns inget annat svar än JA, det är värt det. Trots allt arbete, höst och vår, bärandet upp och ner för trappar, städningen, omplanteringen - vill jag inte vara utan mina övervintrade pelargoner denna sommar heller. Ingen sommar utan mina pelargoner på balkongen. Så det är bara att börja bära upp dem två trappor till ljuset.



Häromdagen var jag på kommunens loppis i ett annat ärende och där uppenbarar sig den perfekta möbeln för ändamålet - en stabil rullvagn..


..med en utvikbar skiva..


...som gjord för alla pelargoner!


Tänk att springa på en sak dagen innan man behöver den! Inget letande och återbruk dessutom. Vardagslycka på hög nivå!


Och kvar i källaren, rester av en övervintring som för mig blir poesi för själen.


söndag 12 mars 2017

Sju nyanser av brunt

I helgen insåg jag vilken fotoabstinens jag under en längre tid lidit av när jag fann mig själv i trädgården iförd pyjamasbyxor och med kameran i handen. Det spelade ingen roll att det knappt fanns några färgglada vårlökar att fotografera. Solen sken, jag fick en förnimmelse av vår och allt, precis allt, var så vackert, så njutningsfullt, så mycket längtan!

Så håll till godo. Här kommer helgens exposé i brunt (med några inslag av gult och grönt)!






söndag 5 mars 2017

Söndagens bild och ord



Som de flesta av er nog vet så finns jag även på instagram. Där har jag sedan några år tillbaka en ritual varje söndag som jag kallar för "söndagens bild & ord", där jag delar med mig av mer eller mindre kända citat som säger något om livet. Citat som jag hoppas kan inspirera till eftertanke för de som läser men även som en påminnelse och uppmaning  till mig själv. Den här söndagen har jag skrivit ett längre inlägg som jag också vill dela med mig av till dig som läser min blogg men inte har instagram (och till er från instagram då texten var för lång för instagrams format). Välkommen in!

Efter förra söndagens bild och ord där citatet från Sokrates uppmanade oss att vi skulle utveckla vår förmåga att uppskatta mindre istället för att söka efter mer, fick jag en fantastiskt spännande men svår utmaning från @saragram.hellstrom att denna söndag citera något om HUR detta ska gå till. Denna fråga har legat som ett raster hos mig hela veckan. Och eftersom jag är fascinerad av C.G. Jungs synkronicitetsbegrepp* så är det inte förvånade att rätt bok dyker upp i rätt ögonblick när jag som mest behöver den, nämligen Tomas Sjödins bok "Det är mycket man inte måste" som jag köpte häromveckan på bokrean. Tomas Sjödin är en av de mest kloka människor som jag har läst. Han är en välkänd pastor, föreläsare och författare med ett tiotal böcker bakom sig. Varje mening han skriver är så kärnfull att det är svårt att själv skriva något om eller av honom utan att det blir rena citat. Han säger själv att hans uppdrag med skrivande av krönikor är att "Genom att fästa uppmärksamhet vid till synes självklara vardagligheter vill jag tillmäta dem värde" (s. 9). Han säger vidare att det inte handlar om att säga något nytt, bara hitta ett språk för det som vi alla mer eller mindre går och tänker på.

Det är svårt att  välja ut något enstaka citat av Tomas Sjödin, som hjälp till hur vi ska tänka och handla för att att lära oss förmågan att uppskatta mindre, då det mesta han skriver är så innehållsrikt och tänkvärt. Jag kan bara rekommendera att läsa hela boken genom att ge ett smakprov ur förordet: "När jag skriver att det är mycket man inte måste handlar det inte om att ta lätt på kraven. Vad jag är ute efter är snarare att slå ett slag för det sorteringsarbete som är grundläggande för allt liv. Att ta livet på allvar och våga axla ansvar, kräver att man sorterar bort de onödiga måsten som bara tynger livet för att istället ge plats, kraft och ljus till kärlekens måsten".

Den här veckan har jag prioriterat att gå på bio (två gånger dessutom! när hände det?) Filmerna jag såg var, de från filmfestivaler omtalade, Moonlight och Sameblod  - två starka filmer som handlar om ursprung och identitet. Att se filmer eller läsa böcker som berör är ett sätt som jag tycker kan hjälpa till i sorteringsarbetet om vad som är viktigt i livet. Att relatera till andra människors livsöden kan ge input till att hantera det egna livet.

Denna söndagen bild och ord, förutom rekommendationen att läsa Tomas Sjödins bok blir ett citat av Jung som ett försök att knyta ihop söndagens hur:
"Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på utsidan, drömmer; den som letar på insidan, vaknar". -Carl Jung

*Om du blir nyfiken synkronicitet kan jag rekommendera boken: Slump och synkronicitet av Robert H. Hopcke

Önskar dig en fin söndag
Cathrine



måndag 27 februari 2017

Berg-och dalbanan mars


Mars närmar sig och vi är nog många som ropar hej till våren då mars är den första vårmånaden av de tre. Vi välkomnar den efterlängtade våren med öppna famnar. Dock tillhör jag den skaran som inte riktigt vågar mig på något vårskrik ännu... erfarenheten av mars månads olika skepnader har lärt mig en del genom åren. Berg-och dalbanan med snöfall och minusgrader ena dagen och regn och blask den andra har bidraget till att jag inte riktigt tar ut de stora vårsvängarna ännu. Jag faller lite på målsnöret, kan man säga, när ljuset kommer tillbaka. Så jag tar små kliv och njuter av det lilla som trädgården bjuder på, de olika väderdagarna.


Med tillförsikt tar jag mig an mars!

Cathrine