Höstdimman ligger tät på morgonen för att sedan skingras till en varm och solig sommardag. Det är svårt att förhålla sig när det är höst och sommar om vartannat. Det är svårt att sätta punkt för sommaren och det är svårt att säga hej till hösten! Egentligen gillar jag hösten väldigt mycket men övergången kräver sitt vemod. Ett vemod där filosofiska och existentiella tankar tar plats.
En mer konkret och synlig övergång är min trädgård. En trädgård som jag älskar men som jag också delvis är mindre nöjd med. Och det är speciellt på hösten som det visar dig. Jag har nu kämpat med den i 4 år och jag får ingen ordning på helheten. Jag duttar lite här och jag duttar lite där, och jag röjer och rensar och planterar och tar bort och sätter nytt..... Ja, ni hör! Det är så himla svårt att förhålla sig till en uppvuxen trädgård, där vissa delar är bra och andra delar är mindre bra. Ibland har jag lust att ta bort ALLT och börja om från början. Men det kräver mycket resurser på alla plan, samtidigt vill jag inte heller röja bort de insynsskydd vi har eftersom de fyller en funktion, även om det är växter som jag själv inte skulle ha valt.
Jag har många växter som jag tycker om men de kommer inte riktigt till sin rätt i sin helhet. Endera så är de för få eller så står de där de inte syns eller så är det mindre vackert runt om. Jag har ett jättefint Miskantus "Kleine Fontäne" som inte kommer till sin rätt, där i gräsmattan, bredvid irisar och flox som för länge sedan hade sina glansdagar. Irisarna och floxen är gamla och uppvuxna. De är fina några veckor på sommaren men sen ligger de mest där i en stor hög och skräpar. Deras funktion är att täcka upp där häcken är dålig och ge ett visst insynsskydd, så därför har de fått stå kvar... och det är just detta som är så svårt: Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka?
Jag har en blodtopp som inte heller riktigt kommer till sin rätt då bakgrunden är lite för rörig. Här får man gå nära för att kunna se det vackra i kvällssolen.
Det finns i alla fall några ställen som jag är nöjd med :) I en liten del av min perennrabatt har jag satt höstsilverax, limegrönt starr och en mörkbladig kärleksört (Jose Aubergine) och den kombinationen tycker jag är fin!
Och vid entrén och på trappan kan man ju alltid göra små stilleben för varje årstid.
För att kunna ta mig vidare till de större projekten så får jag njuta av det vackra i det lilla och skapa små blickpunkter här och var. Och ibland uppkommer de alldeles av sig själva. Ett höstlöv och ett plommon som har blåst ner bredvid en rostig vattenkanna... "I det enkla bor det vackra".
Så roligt att du vill läsa min blogg. Hoppas att jag kan bidra med lite tankar och idéer om inredning och trädgård. Jag tycker att det är väldigt inspirerande och roligt att läsa era bloggar!
Ha det gott - så ses vi snart igen!
.jpg)
.jpg)
