söndag 5 oktober 2014

Vill inte gå in...

Vilket helgväder - och vilket trädgårdsväder! det känns nästan overkligt att kunna sitta ute och fika i oktober! (stillasittande fikastunder som denna brukar dock inte bli så långvariga - måste bli bättre på att bara sitta ner..)


På morgonen ligger hela trädgården insvept i det magiska ljuset med det krispiga daggvåta


för att sedan i kvällssolen explodera av färger


Hela helgen har ägnats åt trädgårdsarbete. Tungt grävarbete där vi grävt bort gamla trädrötter, buskar och jord. Vår trädgård är fortfarande i det stadiet att det finns väldigt mycket att göra och väldigt mycket att ta bort och sätta nytt....Ibland kan jag längta efter att "bara" fixa med underhållsarbete - men dit kanske man aldrig kommer? Det kanske bara är en utopi som man tror att alla andra gör! Eller vad säger ni, trädgårdsvänner? Kommer man dit någon gång? Oavsett så älskar jag att vara ute hela dagarna och vill inte gå in men till slut kommer ändå mörkret och det är dags att avsluta....


Så även denna helg. Önskar er bloggläsare en ny fin vecka!

8 kommentarer:

  1. Visst har det varit en helt makalös väderhelg, helt underbar. Jag har varit ute hela helgen.
    En trädgård blir aldrig färdig men som person kan man nog bli färdig med en trädgård, tror jag. Så länge lusten finns för trädgården kan den aldrig bli färdig, inte hos mig. För precis som inomhus vill man förändra, förbättra eller bara ha något nytt. Blir litet nyfiken, vad är det du vill ha bort i din trädgård. Det låter som du har en rätt uppvuxen trädgård eller har jag fel? Kram Merja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Merja! Å, så rart att du engagerar dig i mig och min trädgård! Visst är det så att en trädgård och ett hem är en kreativt process som i princip fortgår hela livet om lusten finns. Och den finns! Men jag tror att jag känner lite hopplöshet i bland just när det gäller trädgården. Vi har en uppväxt trädgård som jag är jätteglad över men det är bara det att den börjar bli för gammal och växterna ger upp. Ett äppelträd håller på att rasa, ett körsbärsträd är dött, häcken är halvdöd på vissa ställen etc. Det är just "väggarna" och "taken" som håller på att försvinna och det känns svårt hur de ska ersättas utan att det känns som en öken när man måste ta bort det. Det är därför det är lätt att hamna i "lappa och laga" trots att jag vet att det inte blir bra. Hade jag obegränsade resurser skulle det vara kul att ta hjälp av en trädgårdsdesigner för att kunna bolla ideér med, det är så lätt att köra fast och inte se vilka möjligheter det finns. Men då är jag så glad att du och andra trädgårdsälskare finns här ute där vi kan ge varandra inspiration och hopp!

      Kram
      Cathrine

      Radera
    2. Då är det bara att ta fram sekatören, grensaxen, sågen m m och börja klippa och beskära. Jag har nog alltid gjort det! Växterna brukar svara mycket bra på det och det är förträffligt sätt att föryngra sin trädgård. Jag drar mig inte för att beskära mycket hårt. Är det stora buskar t ex lägger jag upp klippet på en 3-års period. Så gjorde jag med vår gamla syren som fanns här, något så gammalt och anskrämligt som jag egentligen var så sugen på att ta bort helt. Jag tog en tredjedel varje år och försökte forma den samtidigt. Visst jag missade mycket av blomningen men idag är busken jättefin och nästa år förväntar mig att den blommar igen. Kramen

      Radera
    3. Ok då Merja - jag får väl ta i med hårdhandskarna då! :) Tack för hejjaropen!

      Radera
  2. Ja hösten visar sig från sin bästa sida. Härligt med fika ute.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Annika man får verkligen glädjas över detta helt fantastiska väder, det känns nästan overkligt! Jag älskar verkligen att sitta ute i arbetskläderna och fika så här sent på hösten!

      Allt gott till dig med!
      Cathrine

      Radera
  3. Ja, det är inte lätt att få ordning på en gammal trädgård. Jag försöker också och känner precis som du. Blir man nånsin färdig, så man kan ägna sig åt finlir.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, så skönt att vi är fler Anette! Det känns faktiskt lite bättre :) Och du satte verkligen fingret på bästa ordet - finlir! Precis det längtar jag efter! men kommer man dit tro.... :)

      Kram
      Cathrine

      Radera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar. Det värmer!